Min blogglista

torsdag 19 september 2019

I ödets väntrum


"'Jag föreslår att vi vaknar" av svensk-norska författaren Beate Grimsrud är ångestladdad, rolig, uppfordrande läsning, full av  ljus och mörka bråddjup. Det har tagit sin tid att läsa den. Dels för att det är en bamseroman på över 550 sidor, dels för att innehållet - Vildas kamp mot cancer och död - inte hör till det man läser snabbt.
   Författaren har sagt i intervjuer att hon aldrig mer kommer att skriva en roman som den här. Den har tagit alla hennes krafter och tog längre att skriva än hon tänkt sig.
   I "Jag föreslår att vi vaknar" möter vi Vilde som har drabbats av en obotlig sjukdom. Vännen O finns hela tiden vid hennes sida, tätt intill de kritiska ögonblicken som kan bli de sista. Nära finns också barndomens norska Dovrefjäll och en magisk penna. Det handlar om väntan och fruktan och så ännu mer väntan. Tankarna går till barndomens landskap, tillsagor och skrönor. Och hur hör Råttan, som är kär i Räven med den vackra svansen ihop?
    "Jag föreslår att vi vaknar" är också en berättelse om kärlek, vänskap och gemenskap, skriven med den egensinniga energi som har gjort Beate Grimsrud till en av Nordens mest älskade författare.
    Om inte den här romanen nomineras till Nordiska rådets litteraturpris och till Augustpriset så är de i prisnämnderna ointresserade av kvalitet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar