Brittsommar kallar man den sista flämtningen av sommar som kan infalla runt Birgittadagen, den 7 oktober och "Brittsommar" heter den tredje självbiografiska boken av Karl-Göran Ekerwald. Han är idag 95 år och har skrivit ett femtiotal
böcker, romaner, biografier, essäsamlingar och dikter. 2002 utkom den
första av hans självbiografiska böcker, Skogshuggarens pojke, som
följdes av Tabula rasa 2008.
"Det är inte bara en gång som jag varnat honom för att skriva denna
självbiografi. Inte bara för Annas tänkta reaktion, men för att själva
formen med 'talesman' och 'baktalesman' visar brist på omdöme.
Självbiografier har, det gäller generellt, en rakt fram berättande form,
alltifrån det första sprattlet och skriket fram till det sista
sprattlet och sucken. Här blir det i stället ett sammelsurium."
Den
som för ordet är Ekerwalds "baktalesman"i
tredje delen i Ekerwalds svit av självbiografiska böcker, men den liknar till
formen inget han skrivit tidigare. Boken ger utrymme åt två röster, en
dagbok författad mellan åren 2009-2018 av Ekerwalds "talesman". Han
noterar bara vad han tycker är lagom: resor, möten med människor, möten
med böcker, möten med drömmar.
Efter dagboken följer baktalesmannens
kritiska och upplysande kommentarer med överskrifter som "Mozartbreven",
"Goethes kokerska", "Beuys och den persiska estetiken" och "Att
föreställa sig Gud". De blir till ett slags miniessäer om ett liv av
läsande och skrivande. Vart ledde det, vad har han lärt sig, vad var
viktigt?
Detta är kanske inte text som går hem hos alla men det är spänstigt skrivet och bitvis rolig läsning. Synd att förlaget gjort ett så murrigt omslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar