Orhan Pamuk är, fastän han fått Nobelpriset, en ytterst läsvärd och underhållande författare. I höst har han gett ut en samling essäer med titeln "En naiv och sentimental prosaist - tankar om romanen" där han samlat sina
föreläsningar på Harvard, hållna under 2009-2010.Temat för essäerna är författare och läsare och deras intima förhållande och beroendeställning gentemot varandra. Han skriver om vad som händer i hjärnan när vi läser romaner och skriver roande om den eviga frågan från läsarna: Mr Pamuk, har det där verkligen hänt dig, på riktigt?
Vilket det förstås inte har, åtminstone inte på det sätt det återberättas på
Pamuk visar prov på den fantastiska förflyttning i tid och rum som hans texter kan ge upphov till. Något som också Svenska Akademien fäste särskild vikt vid i samband med prismotiveringen.
Under julhelgen ska jag läsa hans roman "Oskuldens museum" och det ser jag fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar