Håller alltid för läsning

Kan inte hjälpas men vissa författare är för evigt. Som William Shakespeare - som en del människor menar aldrig har funnits.
   Vilket nonsens! Allt som är shakespearskt finns ju.
  I fjol kom poeten Eva Ströms nytolkningar (hos Lind & Co) av hans sonetter, mycket nära originalet, och de håller för många omläsningar.
  Just nu läser jag sonett 117, där författaren i hårda ordalag förebrår sig själv. Den känns mycket modern och jag tänker på Jacques Brels Chanson des vieux amants när jag läser den.

 Anklaga mig, jag har varit snål med allt 
som jag skulle ha återgäldat dig,
glömt bort dig helt, sett på vår kärlek kallt,
som ändå bundit mig så hårt till dig.
Jag drivit runt med okända figurer
och struntat i din dyrt betalda rätt
för varje förlig vind tagit mig turer
som fört mig bort från dig som en reträtt.
Så bokför mina svek och mina misstag
där ökad skuld har blivit vardagsmat;
betrakta mig med mulna anletsdrag
men skjut mig inte i ett nyväckt hat.
Min vädjan är, jag ville visa alla
att man din kärlek trofast kunde kalla. 

Bilden ni ser här kommer från Vitterleken.