Nyheten om att författaren Bodil Malmsten dött drabbar som om det var en personlig förlust. Och det är det ju. Det är slut på hennes fyndigheter, ironier, iakttagelser och uddigheter. Jag saknar alltsammans. Redan.
Världen blir lite fattigare för varje gång en älskad människa dör. Så är det. Bodil lämnar ett stort hål efter sig.
Jag läser den bok som kom att bli hennes sista. "Det här är hjärtat". En dikt om förlust, sorg och avsked. Skriven så att den ändå ger
tröst. Här är en bit av den:
Det är inte de avlidna
som lider
det är de kvarblivna
Du är mitt enda bevis på
att jag funnits
Du är mitt alibi
Mitt vi
Kom tillbaka
kom tillbaks
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar