Musik & Gustav III:s tid

I Elisbet Nemerts roman "Ljusets dotter" är det sent 1700-tal och Edsbergs slott i Sollentuna sjuder av liv. På ladugårdsplanen samlas drängarna och traktens torpare för att tilldelas dagens arbetsuppgifter, fiskare lägger ut sina nät på Edsvikens vatten, i köket styr kokerskan över en rad pigor och från slottets salar hörs glada röster. Men i den unga Maria Wessmans liv är glädjen en sällsynt gäst. Hennes far, som är förman på Edsberg, styr sin

familj med järnhand och tvekar aldrig att låta knytnävarna tala hemma. Han njuter av att sprida skräck och hans brutalitet har i barndomen gett Maria en höftskada och hennes haltande gång och bortkomna sätt är ständigt föremål för grymma skämt och trakasserier. Den enda ljuspunkten i Marias liv är musiken; då hon sluter ögonlocken och lyssnar till den mäktiga orgeln eller till spelmannens sprittande musik tonar skammen, ensamheten och hjälplösheten för ett ögonblick bort. I hemlighet lär sig Maria att spela fiol och en kväll får hon av en slump möjlighet att visa de danslystna edsbergarna vad hon kan. Föga anar hon att via musiken håller en ny väg på att öppnas i hennes liv, en väg som ska föra henne till Stockholm och Gustav III:s hov. När hon möter hovkapellmästare Kraus, som besöker Edsberg, ändras alla förhållanden. "Ljusets dotter" kom t för mer än tio år sedan men vad gör det? En oläst bok är alltid ny och att läsa om 1700-talet lockar.Nemerts sätt att låta naturen vara besjälad och fungera i samspel med människorna är fascinerande