Nästan 800 sidor Tart

"Steglitsan" är Donna Tarts tredje roman sedan debuten med Den hemliga historien (1992) som blev ett storstilat genombrott ochhar sålt i miljoner exemplar.

Den här romanen kretsar kring konstverket Steglitsan från 1654. Huvudpersonen Theo drabbas av en katastrof. Under ett besök på konstmuseet inträffar ett bombattentat och Theos mor är bland de döda. Theo får med sig tavlan Steglitsan som han sedan gömmer.Läsaren får följa Theos uppväxt bland överklass på Park Avenue i New York, i Las Vegas förorter med diverse skumraskfigurer och till sist bland mer eller mindre hederliga antikhandlare och gangsters. Det är mycket droger och detaljer kring möbelrenovering. Detaljrikedom är ju ett känntecken för Donna Tart . teglitsan är en bra roman med intressanta miljöer och karaktärer men det är en del tranportsträckor som jag hade önskat att författaren hade kapat, nästan 800 sidor är bara för mycket. Steglitsan är en roman med stora pretentioner men i grunden är det en underhållningsroman även om författaren siktar högre. Steglitsan är en oförglömlig odyssé genom dagens USA och ett drama med skärpa och intensitet. Det är en berättelse om förlust och besatthet, överlevnad och identitet och om konstens intensiva dragningskraft.Men den hade kunnat berättas med mycket färre ord, det blir tydligt när jag segat mig igenom den.