Om alla röda stugor

Göran Greider är en av Sveriges mest inflytelserika offentliga intellektuella. Han är chefredaktör för tidningen Dala-Demokraten och har vunnit mängder av utmärkelser och litterära priser. Han är uttalad socialdemokrat men inte dogmatisk, hans bildning är djup och utblickarna är oväntade. Det är alltid ett nöja att läsa en ny bok av

honom. Som "Stugland - en berättelse om Sverige". Men jag vill påpeka att det mesta som skrivs om stugor och stugornas folk också gäller här på Åland. Deröda stugorna i frodig grönska jombineras ofta hos oss med vattenblänk och havsglitter. En rödmålad stuga med vita knutar är som en svensk flagga. Den vajar på många sätt starkare i Sveriges kollektiva medvetande än ett gult kors mot blå bakgrund, och väcker en enkel värme inombords: doften av midsommarafton och kaffet efter skogspromenaden, tystnad och stillhet bortom stressen i stan. Den röda stugan är folkets stuga. Men för den som skrapar på ytan döljer sig en mer komplex historia under falufärgen. Var kommer stugan ifrån? Vem känner sig hemma i den? I Stugland spårar Greider drömmen om stugan till det tidiga 1900-talets nationalromantik och spirande välfärdsstat. Boken är samtidigt en landsbygdsmemoar och en vindlande essä som rör sig mellan August Strindberg och Elsie Johansson, slagghögar i Falun och Thoreaus stuga vid tjärn i Walden. Med typisk greidersk skärpa skärskådas dagens föränderliga politiska landskap, nationalstatens roll och den nationella gemenskap som är nödvändig för att skapa ett fungerande, jämlikt samhälle. Detta är en vandring genom kulturhistorien som inte ryggar inför samtidens mest brännande politiska frågor.På dedrygt 125 sidorna sägs mycket väsentligt.