På mysteriernas gata

   Det var länge sedan jag läste nåt av amerikanen John Irving men hans nyöversatta "Mysteriernas gata" i pocket lockade så nu är jag sysselsatt ett tag, boken är på drygt 500 sidor. Precis som i  "Hotell New Hampshire"  är den här romanen fylld av den originella blandningen av humor och allvar som gjort Irvings berättarkonst känd och uppskattad över hela världen.
   Här finns en tankeläsande flicka, en soptippspojke, en kringresande cirkus. Och Juan Diego, som lever ett stillsamt liv som författare i USA. När en gammal skrivarelev övertalar honom att besöka Filippinerna beger han sig ut på ett äventyr som lika mycket kommer att utspelas i hans drömmar.   
    Han slår följe med två mystiska kvinnor, experimenterar med både betablockerare och Viagra och hamnar allt oftare i barndomens magiska Mexiko. Där återupplever Juan Diego skeendena som format honom: uppväxten på soptippen tillsammans med lillasystern som kan läsa andras tankar, vistelsen på det katolska barnhemmet, mötet med den amerikanske missionären – och de avgörande händelserna på cirkusen. Det är en varm och ödesmättad berättelse om att leva i både nuet och det förflutna, och om vad som händer när världarna möts.
    Och det handlar nog också om varför det är dumt att bygga murar mellan människor.