Ännu en blommig bok

Det verkar vara en trend i full blom att omslag ska vara pastellblommiga i vår. Sisko Savonlahtis "I sommar blir det nog bättre" är den fjärde eller femte blommiga romanen jag läser. En annan trend är att fler romaner av finska författare kommer på svenska. Man kunde önska att det var likadant med faktaböcker, men icke.
    Nå, i den hör romanen är det är snart sommar, och på en balkong i Helsingfors ligger en kvinna i trettioårsåldern. Hon måste komma över sitt ex, skaffa ett jobb, sätta igång den där spiralen av positivt tänkande som alla pratar om.
     Hon arbetar som frilansjournalist, men befinner sig i en återvändsgränd. Utan egen familj har hon inte mycket att erbjuda familjesidorna, hon är inte längre strax över tjugo och förstår sig inte på unga. Hon har dessutom redan använt sitt "äldre som ger råd till yngre"-kort: hon har skrivit om hur man får bättre självförtroende, hur man slutar att leva på sina föräldrar och hur man låter bli att bevaka antalet följare på Instagram. Råd som hon själv borde ta till sig av. Men vad ska hon göra?
    Borde hon lyssna till andras förväntningar eller göra det hon själv vill? Och vad är det egentligen hon vill?
   Det här är en försiktigt hoppfull historia, inte överdrivet optimistisk, en
roman om en kvinna som hellre äter chips och dipp, drömmer om sitt ex och vattnar blommorna, än tar tag i sitt liv.