Min blogglista

lördag 16 juli 2022

I renässansens Florens

I Elisabet Nemerts roman "Den vita liljan" får man möta ännu en stark, klok och vacker hjältinna. Catherina, som fötts i Palemo 1460, adopteras bort när hennes mor dör strax efter födelsen. Fadern vill inte veta av någon
flicka bland sina barn. Catherina får en lycklig och fri barndom, hon uppfostras nästan som enpojke i fråga om vapenövning och fysiska aktiviteter, Något hon får nytta av senare i livet.Men hennes liv slås sönder när fosterfadern dör. Hennes biologiske far tvingar henne att, för en bit jord, gifta sig med elak man men det kan cathertine inte finna sig i. Under falsk identitet beger hon sig till Florens för att söka sin lycka som konstnär. Av en slump träffar hon Lorenzo de’ Medici, stadens härskare och samtidens störste konstmecenat. Det uppstår en ögonblicklig kontakt dem emellan. "Den vita liljan" är en fängslande roman om ödets makt och om styrkan i vår inre kraft. Läsaren bjuds på en resa genom tid och rum och får lära känna en modig ung kvinna, som vägrar att låta sig kuvas och som utmanar rådande normer. Hennes dramatiska livsöde lämnar ingen oberörd. Fast jag kan ibland tycka att Nemerts kvinnor är lite för bra för att vara trovärdiga. Alltid vackra, modiga, kloka och fulla av idéer - har det funnits sådana kvinnor. Och varför har de inte lämnat spår i historien?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar