Min blogglista

onsdag 14 september 2022

Lågar rätt måttligt

Värme och ljus är förutsättningar för att klara vintrarna i Norden och på det viset ska man väl förstå Ulla-Lena Lundbergs nya roman, "Lyser och lågar". Romanen spänner över 70 år i Finlands historia, från Vasa brand vid 1800-talets mitt till tiden efter inbördeskriget.
I Lundbergs roman får vi följa tre kärlekspar ur tre generationer från analfabetism via fruntimmersskolor och universitet till barn som skolvägrar. I centrum står Finns folkhögskola, en historisk institution. Själva grundandet är en triumf, och här utspelar sig under åren livgivande samtal och diskussioner. Under förryskningsperioden är avvägningen mellan aktivism och laglydighet ett konfliktämne. Långa perioder måste Finlands öden stå tillbaka för det enskilda livet. På samma sätt är det den brinnande idealismen och hänförelsens eld som åstadkommer förändring i Finland under slutet av 1800-talet och de stora folkrörelsernas tid. Romanen påminner också om hur viktigt det är med bildning och utbildning, där har vi idag kommit långt bort från eldsjälarnas tid. Nu är det korvstoppning och poängsamlande som gäller om man vill bli något. En inte helt lyckad väg för pedagogiken. Författaren är, som så många andra författare, kanibalistisk till sin läggning. I tidigare romaner har hon sugit musten ur sin släkt på farssidan och livet på Kökar. Här är det släkten på moderns sida som används som stoff till romanen, även om en del förstås friserats till. Men det är en del som skaver i den här berättelsen. I sin strävan att skriva en dokumentärroman har Lundberg tagit in stora mängder av material som protokoll och mötesreferat, utskrivna i dialogform som i ett teaterstycke.Det här berättargreppet slår sönder berättandet, man får gå tillbaka för att se var man befinner sig i berättelsen. Och det är inte speciellt roligt att läsa dialog, replik för replik. Det gör att berättelsens låga fladdrar betänkligt och att det inte heller lyser om personskildringarna som det brukar göra hos Lundberg. Personerna blir endimensionella, som silhuetterna på omslaget. Och det är en förlust.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar