Feelgood för luttrade

Med "Tant Gredelins Vintage" gör Anna-Lena Stålnacke en stilsäker debut. Det är en berättelse om

vänskap och om att våga på nytt, trots att man är 50+ och i mångas ögon förbrukad. Som Vivi, som först ser sig som ful, fattig och förvisad till förorten Solna. Men gamla saker kan leda till ett nytt liv, fast på vägen dit måste invanda normer om vad som är framgång, lycka och status förpassas tillåtervinningscentralen och recyclas till något annorlunda. Vivi har förlorat sitt jobb, och, utan att ens ha märkt det, sig själv. Plötsligt står hon där, 53 år gammal, ont om pengar och ont i själen, utan någon plan. Utkastad från sitt tidigare, lyckade liv som hyllad fotograf med sekelskiftesvåning på Östermalm, framgångsrik juristsambo och en hel skara kindpussande mingelväninnor. Av en slump fyndar hon på sin födelsedag ett silkeslinne från 30-talet i en second hand-butik och hon tänker att det måste vara ödet.Men ödet är inte nådigt: linnet är på tok för litet. Besviken säljer Vivi plagget på Tradera utan att ana att det ska bli startskottet för hennes nya liv. Efter ett antal framgångsrika affärer på nätet växer tanken på en egen vintagebutik fram. Men med varje framgång följer två motgångar. Vivi får kämpa hårt för att hålla drömmen levande. Lyckligtvis har hon 82-åriga Maj-Britt, sömmerskan Ally, instagrammaren Amanda, grannen Alexis och väninnan Marika till hjälp. Jag gillar den här boken för att den vågar ha en vanlig medelålders kvinna som huvudperson. Det finns ju alltför gott om söta flikkvinnor i den här typen av romaner och de kan inte tillföra berättelsen den svärta som behövs om det inte ska bli sötsliskigt. Hoppas Stålnacke - vilket underbart namn! - fortsätter i den här stilen!