Lugn i akademien

Kristina Lugn var en alldeles egen röst i Svenska Akademien, en röst som tystnade

alltför tidigt. I denna volym med titeln "Mellan förtvivlan och förtvivlans mod" har samlats alla texter från hennes framträdanden i Akademiens regi åren 2006 - 2016. Från inträdestalet över företrädaren på stol 14, Lars Gyllensten, till minnesteckningen över hennes kollega vid Teater Brunnsgatan 4, Allan Edwall. Men här finns också ett par skissartade kapitel ur hennes memoarer som aldrig blev fördigskrivna. "Kanske kommer jag att ha ett tydligare minne av mig i nästa del av memoarerna, som komer att förbli min ensak" skriver hon. Och konstaterar ironiskt att livet sannerligen är ett problemområde. Här finns många pärlor till formuleringar med tyåiskt Lugn-ton "Varje gång jag försökte vara migsjälv kände jag mig som en urkundsförfalskning! skriver hon på ett ställe och avslöjar att "svep ett ortäcke övermig och låt mig få vara i fred" är hennes morgonbön. Och som en vemodig suck delar hon med sig av insikten att "ensam är vår ensamhet, det är bara en liten del av ensamheten". Det är en tunn liten volym på drygt 80 sidor, men man ska inte blanda ihop kvantitet och kvalitet. 800 sidor pladder är inte bättre än 80 sidor av stringens.