Loggböcker med skärpa

Någon ambition måste man ha så här en månad före jul. Som att man bör städa och damma bokhyllor. Fast man kommer ju av sig, som när jag hittade Bodil Malmstens ljuvliga loggböcker. Och vad det hugger till av saknad när man vet att hon lagt ner sin penna för evigt. Men man kan ju läsa om. På måfå plockar jag fram den fjärde i ordningen av hennes loggböcker, "Och

en månad går fortare nu än ett hjärtslag". Loggböckerna hör ihop, inte bara för att titlarna är tagna från poeter som springer fram och tillbaks mellan böckerna, utan för att det hela blir en berättelse om ett av Bodil Malmstens liv, det liv som skymtar på hennes blogg. Men loggböckerna är inte bloggböcker, loggböckerna börjar där bloggen slutar och innehåller också texter från andra håll. Och bilder. Början av den här boken utspelar sig fortfarande i staden efter Finistère. Men trots Atlanten, trots grannarna, de oumbärliga grannarna trots skrivandet, läsandet, det franska språket, kulturen och sjukvården, tågen som går enligt tidtabellen, trots allt som är bra, allt som hon kommer att uppskatta helt och fullt först när hon har lämnat det, trots allt, är hon på väg därifrån. I sina skissartade och skenbart enkla texter ser man att Malmsten är på väg bort samtidigt som hon är på väg hem, en sorts dubbel exil. Hon är ensam och sorgsen ibland, ibland rakbladsvass och blixtrande rolig. En sån stilist!