Slutet på Sonjas serie

"Till stoft för vinden" är titeln på Sonja Nordenswans nya roman. Hennes sjunde roman och den tredje delen i serien om familjerna Mossberg och Scanlan. Tidigare delar i serien är "En sång ur kylan", 2016 och "Frihetens pris" från 2019. R

omanen rör sig över i sammanhanget välkänd mark. Den västirländska ön Inishmurphy, händelser i Dublin och det irländska upproret och inbördeskriget, ett nedslag på Åland 1921 och skildring av när beslutet om nationstillhörighet fattades av UN i Génève och en avstickare till USA. Det blir också en illustration till hur länder och foli i Europa försöker tolka de vackra orden om självbestämmanderätt som man ville implementera vid freden i Versailles. Av det blev det inte så mycket, det fick både Irland och Åland lära sig. Att skildra hur de olika personerna i trilogin interagerar och hur deras öden sammanvävs låter sig inte göra här på ett litet utrymme, men de som följt berättelsen vet att oväntade saker inträffar och att det finns en logik i den slingrande berättelsen. Nordenswan låter epilogen utspela sig 1936 när man kan ana sig till konturen av ännu en katastrof vid horisonten. Berättaren har koll på sina personer och låter dem bli levande i en tid som är vår närhistoria. Jag gillade avsnittet om unga Mary från ön Inishmurpy som hälsar på sin kusin Iris och hennes familj i Mariehamn extra mycket. Ett levande utsnitt ur tiden om hur livet levdes i en stadsfamilj vid 20-talets början och om vad som är likt och olikt sett med Marys ögon. Ett riktigt kraftprov är nu avslutat.