I en splittrad värld

Vet inte hur näras verkligheten Claudia Durasantis roman "Främlingar jag känner" ligger - om det alls är en roman, i dessa tider flyter gränserna mellan realitetoch fiktion - men en del är det nog. Huvudpersonen heter Claudia, som författaren, och båda delar sina liv mellan USA och italien. Alla familjer har sin egen mytologi och sina egna lögner, men i den här stämmer inte berättelserna överens. Claudias mamma säger att hon och Claudias pappa träffades när hon räddade honom från att hoppa från en bro. Pappan menar att det var när han räddade mamman från att bli rånad. Men en sak har föräldrarna gemensamt, de är döva, men annars kunde de inte vara mer olika. Teckenspråk bryr de sig inte om att lära sig så kommunikationen bli minst sagt problematisk. Splittrad mellan USA och Syditalien växer Claudia upp, kluven på alla sätt, och längtar efter en frihet hon inte vet om den finns. Bara böckerna och en omtumlande kärlekshistoria kan hjälpa henne att skapa sin egen historia. Detär ett be

rörande porträtt av en okonventionell familj som visar oss hur språket skapar världen och vår förståelse av oss själva.Tycker att romanen faller sönder i två delar, den inledande delen berättar med inlevelse om familjens liv, sen blir den mer eftertänksam och seg i uttrycket.