Min blogglista

torsdag 12 januari 2017

Vinterns mörkertid

Lars Pettersson har varit filmare innan han blev författare. Han är väldigt bra på att måla bilder med ord. " Mörkertid" är hans tredje thriller från landet långt upp i norr, en isande berättelse om konflikter och motsättningar i ett litet samhälle norr om polcirkeln dit vintersolen aldrig når.
    Det är mörkertid i berättelsen. Den månad då solen inte når upp över horisonten. Man kan ana att den finns där, eftersom molnen i öster färgas röda. Dagsljuset blir bara till några få blå timmar.
   I ett skyddsrum på Esranges raketskjutfält gör Nils Mattis ett obehagligt fynd: en människas kropp, bestialiskt styckad. Det faktum att han själv just tjuvskjutit en älg i området håller honom från att kontakta polisen, vilket väcker misstankar när polisen ändå upptäcker att han varit där. Återigen får åklagare Anna Magnusson rycka in och försvara familjen.
     På polishuset nere i Kiruna försöker Melker Grundström, vikarierande kommissarie från Storuman, ta ställning till det problem med renstölder som den lokala polisen år efter år slingrat sig undan. Nu ska han dessutom ta hand om utredningen av den döde i skyddsrummet. Melker använder de korta dagarna till att försöka reda ut vem den döde egentligen är och varför han blivit mördad på ett så brutalt sätt.
     När han äntligen tror att han lyckats identifiera mannen, kompliceras situationen betydligt av att man hittar den döde från skyddsrummet en gång till. Den här gången ligger han på golvet i sin egen lägenhet, skjuten i huvudet med ett grovkalibrigt vapen....

onsdag 11 januari 2017

Saras snabba favoriter

 Nu är uppföljaren till Sara Begners succékokboken Veckans favoriter här - "Mera veckans favoriter"
heter den och alla rätter går att laga på en halvtimme. Rätterna i den här samlingen har Begner lagat hemma med familjen så det är ingen "teorimat" hon beskriver. Med rätt knep och lite planering av inköpen går det lätt att laga god och variationsrik middag på under en halvtimme.
    I Mera veckans favoriter finns allt som gör vardagsmaten mer lättlagad: tydliga och temabaserade kapitel, tips på inköpslistor, smarta veckomatsedlar, allt i en form-recept, smarriga soppor, matiga sallader, middagar som blir matlåda nästa dag. Här finns också ett kapitel med enkla, barnanpassade recept som tillåter en stunds vila på soffan medan ungarna lagar middagen.
   För visst är det så att vissa helger kan det vara supermysigt att göra långkok och storbak och att vistas i köket i timmar. Men ärligt talat består livet till 70 procent av vardagar och när alla kommer hem från jobb, skola och dagis och är trötta och hungriga måste det gå fort  och oftast är det ont om kreativa idéer. Därför är det bra att veta att snabbt lagad mat inte är dålig mat.
    Boken är dessutom fullspäckad med små, lätt geniala kocktips som höjer såväl lägstanivån som högstanivån på matlagningen.Fint illustrerad är boken också. En riktig vitamininjektion i vinterköket.

tisdag 10 januari 2017

Vitala gamla romare

Antikens Rom är viktigt. Det tycker världskända brittiska antikforskaren Mary Beard  I nyutkomna "SPQR - historien om det antika Rom"  finns berättelsen om imperiet, erövringarna, grymheterna och överdrifterna de som fortfarande ger oss en måttstock för vårt samhälle. Och än idag är de romerska idealen när det gäller medborgarskap, säkerhet och individens rättigheter samhälleliga rättesnören.
   "Vi gör oss själva en björntjänst om vi inte tar romarna på allvar" skriver hon.
    Hon tittar på Roms historia från en ny synvinkel.  Inte bara på dess förbluffande utveckling från en obetydlig by i Mellanitalien till en supermakt, men också på hur romarna såg sig själva och sina bedrifter, och varför de fortfarande är viktiga för oss. Vi följer tusen år av historia, där nytt ljus kastas över det välkända, från slaveri till rinnande vatten, och där demokrati, religionskonflikter, social rörlighet och ekonomiskt utnyttjande utforskas inom det stora sammanhang som är romarriket. Detta är en uttömmande och klargörande historia över det antika Rom.Genom hela berättelsen punkteras myter och missförstånd så att man tydligare ser vad det antika Rom var. För perioden är omvittnat svår att överblicka. Man kan bara kasta ett öga på den digra litteraturlista som Beard sammanställt för att inse det. Förkortningen SPQR är en devis för
 Rom, Senatus Populusque Romanus, (Senaten och det romerska folket).
För Beard är den klassiska antiken levande och vid bästa hälsa och hon har gåvan att kunna visa precis varför de klassiska texterna fortfarande är värda att diskutera. Och hon gör det med stilistisk elegans och brittisk humor. Det ligger någonting i vad en brittisk recensent skrev om boken: "Om de hade haft Mary Beard på sin sida när det begav sig skulle romarna fortfarande ha sitt imperium kvar."


måndag 9 januari 2017

En stark tjejroman

  Johanna Thydell  skriver  ungdomsromaner som är mitt i prick, som Augustvinnande "I taket lyser stjärnorna".
    Med den tidiga vårbokfloden kommer hennes nya roman, "(M)ornoitologen" som har Moa i centrum. Och Moa har det utmärkt, tack så mycket. Hon bor med sin pappa, pappas fru Susanne och sin älskade lillebror Lucas. Sedan finns vapendragaren och bästa vännen Otto. Livet leker, himlen är blå. Men Moas mamma Hedvig försvann utan ett spår när Moa var två år gammal, men det är inte direkt något Moa går och grubblar över. En dag berättar hennes pappa att Hedvig har hört av sig.
   Att Moas försvunna morsa vill hux flux träffa Moa, men aldrig i livet att hon tänker skutta in i en famn som försvann för fjorton år sedan. Det vore visserligen bra med en förklaring. Men Hedvig ska inte få inbilla sig att Moa vill ha något med henne att göra. Ett möte ska det bli, inget mer. Så hon kan skälla ut mamman åtminstone. Men det blir inte som Moa tänkt sig, börjar man slira på sanningen kan det gå hur som helst.
    Johanna Thydell har skrivit ännu en ungdomsroman som är originell, fräck, förtvivlat sorglig och förtvivlat rolig på samma gång. Hon fångar med absolut tonsäkerhet både språk och känslokast hos ungdomar som befinner sig på skarven mellan barn och vuxen.

söndag 8 januari 2017

Om djuret i människan

   Många klagar på att Joyce Carol Oates skriver för tjocka romaner, och det gör hon ibland. Nen "Djur" är en liten roman på 150 sidor drygt och som så ofta handlar det om unga kvinnor.
    Det är 70-tal och på ett välkänt kvinnocollage läser Gillian litteratur för sin lärare Andre Harrow. Harrow, som har en djurisk fängslande personlighet och alla flickorna är förälskade i honom. Så är också Gillian, men de andra flickorna är ovetande om att hon faktiskt har en sexuell relation med läraren och hans karismatiska hustru Dorcas.
    Under terminen jagas en pyroman och flickorna sneglar misstänktsamt på varandra. Ju längre tiden går och pyromanen går fri, blir stämningen allt spändare. Men plötsligt inträffar något som förändrar allt. Och Oates vet precis allt om unga kvinnors fräckhet och förslagenhet.DEn här romanen, som kom på svenska 2006, förtjänar en nyutgåvqa i pocket. Nu får man bara tag på den via bibban eller second hand.

lördag 7 januari 2017

Skärvor av historia

Nominerad till Augustpriset i kategorin Årets svenska fackbok var Elisabeth Åsbrinks essäsamling "1947" där storpolitik blandas med vardagliga händelser under ett år i världshistorien. På en njutbar prosa lotsas läsaren genom ett till synes obetydligt år med en svart historia och långa skuggor över kommande epoker. Frågan är om året som börjat nu, 70 år senare, blir en liknande markör.
    1947 är allt i rörelse. Allt kan fortfarande bli annorlunda. Den 10 februari tecknas fredsfördraget i Paris. Det andra världskriget är härmed slut. Samtidigt arbetar Europas fascister och nazister målmedvetet med att samla sig igen efter det stora nederlaget. En kommitté får fyra månader på sig att lösa Palestinaproblemet. Christian Dior presenterar sin första kollektion, The New Look. FN:s mänskliga rättigheter ska formuleras, bara några få känner till begreppet folkmord. Sonen till en egyptisk urmakare, Hasan al-Banna, önskar vrida tiden mot islam. Han inför den plan som fortfarande är jihadisternas ideal.

   Av de här till synes disparata händelser har Åsbrink skrivit fram berättelsen om en värld som på gott och ont börjar ta form, där idéer om demokrati och medbestämmande föds och dör i samma stund, där en gammal ordning faller och en ny tar vid. Vår tid nu.
   Avsnitten är korta, som skärvor i en mosaik, som bit för bit bygger upp bilden av livet efter kriget. Alla de sönderslagna människorna och länderna formar en litterär helhet som ger en bra överblick.  Men Åsbrink tar det ett steg vidare, in i det personliga, och om sin egen judiska släkts öde under krigsåren. Med det gör hon en historisk översikt till något som är personligt förankrat, direkt gripande.En faktabok med skönlitterär framtoning och på alla vis en läsvärd bok, inte minst för oss som hör till årgång 47.

fredag 6 januari 2017

Dylanman som ghostar

Språktidningen, som i år kan fira 10-årsjubileum, har kommit med årets första nummer. Ett populärt nummer som innehåller en förteckning över årets nyord i svenskan. En del stannar kanske medan andra nöts bort av tidens tand. Själv tycker jag att det finn många fåniga kandidater i år som mukbang, paddeltennis och fomo. Varför inte använda adekvat svenska i stället, som finansminister Sträng undrade i en grå forntid.
   Men visst finns det bra ord också, som Dylanman om en som beundrar Nobelpristagaren och anser sig förstå honom. Och så har man enlång intervju med en sådan mani numret, Mikael Wiehe, som översatt en del av Dylans texter till svenska.Och verbet ghosta, att göra slut genom att försvinna som ett spöke, är bra.
   Här finns också en intressant artikel om ordet ras, som en del tycker vi borde använda mer efter allt tal om rasism medan andra tycker det inte ska användas alls eftersom man inte kan tala om mänskliga raser. Bara om hästar och hundar ska man tala om ras.
   Det är bara en liten del av innehållet, själv läser jag alltid med intresse de frågor och svar som finns i tidningens bakvagn.