Min blogglista

måndag 11 november 2019

Första biografin

Den stora biografin om Hasse Alfredson är ute nu,skriven av Kalle Lind, som skrivit om stort, smått och jättelitet i den svenska underhållningens historia. Nu tar han sig an en av de allra största i"Hasse Alfredsson. En sån där farbror som ritar och berättar" och skildrar Hasse Alfredsons resa från barndomen i Helsingborg, via spexande i Lund, anställning på Radiotjänst till samarbetet med Tage och skapandet av AB Svenska Ord.
   Författaren berättar att den vanligaste kommentar han fått när han berättat att han håller på med en biografi över Hasse Alfredsson är: Men det finns det ju redan! Men så är inte fallet, men nu
finns det en på nästan 650 sidor. Alltid något.
   Genom revyer, filmer, böcker, upptåg och allehanda muntrationer var han en som kom att inreda folkhemmet med färg och humor. Men här tecknas också en annan bild, den av en man som inte alltid litade på sin egen förmåga att vara enastående underhållande. En som aldrig blev nostalgisk över sina egna bedrifter, men väl över de människor han förlorat.
   Hans eftermäle kan tecknas lågmält: "Han var lite roligare, lite flitigare, lite mångsidigare och lite rörligare i intellektet."
   Gissa om det här blir en populär julklappsbok!

söndag 10 november 2019

Fin nog, månne?

   Det är konstigt att begeppet "klass" hamnat i bakvattnet när det gäller att beskriva klyftorna i samhället. Allt kan inte förklaras med genus, det finns mycket mer att hämta i klassklyftorna.
   Anneli Jordahl har förstört åtskilliga middagsbjudningar genom åren med att prata om sin renläriga syn på klass. I boken "Klass - är du fin nog? som kom 2004 försöker hon på ett mer metodiskt sätt reda upp begreppet, i samtal med några personer som var och en löst problematiken på sitt sätt. Möt bland andra David Lagercrantz - överklasskillen som önskade att han var arbetare, Ragnar Thoursie - arbetargrabben som blev uppmärksammad poet (men tyckte att det smällde högre att jobba på AMS) och Elsvig Svensson – sjukpensionerd undersköterska och Anneli Jordahls mamma.
   Jordahl är journalist och författare och det känns bra att läsa om hennes bok om klass, lika aktuell idag som när den var ny. Tror man annat så lurar man sig.

lördag 9 november 2019

MInnen går i dagen

  Först som tonåring fick den finländske ambassadören René Nyberg veta att hans mor var judinna och att äktenskapet med hans icke-judiska far hade lett till att hon försköts av sin familj.
   I boken. I "Sista tåget till Moskva" berättar Nyberg om sin familj, om moderns vänskap med sin kusin Mascha i Riga Också om hur kriget skiljde dem åt och om hur Mascha och hennes man Josef räddade sig undan en säker död genom att ta det sista tåg som lämnade Riga innan tyskarna intog staden. Först 1957 lyckades Nybergs far Bruno spåra upp Mascha, som lyckats återvända till Riga.
   Nybergs bok är en spännande familjehistoria, men samtidigt en djupgående redogörelse för judarnas öden i Europa under mer än hundra år av förföljelse från olika håll.
   Nyberg, som talar många språk, har varit ambassadör stationerad i Moskva, Berlin och Wien men är numer pensionerad.

torsdag 7 november 2019

Om framtid och ungdom

   Dansken Carsten Jensen tar sig an ett jätteämne i essäboken "Mot stjärnorna - om nödvändigheten att sätta höga mål". Han analyserar sin egen generation och den kommande, frågar sig hur allt ska sluta i en värld där alla ideologier snurrar runt i rasande takt.
   Det mest värdefulla ungdomen äger är framtiden som ett öppet forum för drömmar och kritiskt tänkande, för självförverkligande samhällsförändring, för det ohörda och osagda.Men när de unga inte vill bli vuxna och de vuxna inte vill vara det, vem tar då ansvar för framtiden? Hämmade universitetsstudenter, Jeremy Corbyn, Edward Snowden eller de unga i SKAM?
   Människor gillar inte att känna att ingen behöver dem. Kan vi engagera oss över generationsgränserna och tillsammans skapa stora berättelser? Är de unga endast en bieffektsgeneration på grund av digitaliseringen eller en helt ny världsmedborgare? Det är några av frågorna som drar förbi utan att analyseras egentligen. Många åsikter men ytlig analys. Han skriver till exempel att vår tids nya religion är tro på tillväxten."Konsekvenserna av våra dagars monoteistiska tillväxtfanatism visar sig först nu, en planet på sammanbrottets rand". Jensen förutspår att nästa religion heter teknologi.

onsdag 6 november 2019

En stark debut


"Jag for ner till bror" är Karin Smirnoffs ovanligt säkra debut som inte ber om ursäkt för någonting. Den har sin egen logik och sin egen bistra, råbarkade skönhet.Det är drama i glesbygden, övergivenhet och misär. Men där emellan blixtrar det till i berättelsen.
   I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Boken inordnar sig i den stora gruppen av Norrlandssildringar som är en helt egen del av svensk skönlitteratur. Smirnoffs språk är egenartat med inslag av dialekt och boken är inte helt lätt att komma in i. Men efter 10-20 sidor vill man veta mer.
 Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt.Inte konstigt att en debutbok som den här blev Augustnominerad i fjol.

tisdag 5 november 2019

Behövs i november

  Det är lätt att deppa ihop nu i november. Men med tända ljus, gott kaffe och en bit nybakad kladdkaka kan det ändå bli mysigt. Därför tipsar jag om Mia Öhrns behändiga bok "Bästa kladdkakorna".
  Den innehåller allt, från enklast möjliga till kakor med smak av After Eight, aprikos och nötter.
Kladdkakan en älskad klassiker som går att variera i det oändliga!
    Vilken vill du baka? En mjuk och krämig med smak av lakrits, daimgrädde eller jordnötter? Små söta bakelser, en paj eller varma fondanter? Sega chokladrutor, mjölkchokladkaka med krisp, godismuffins eller chokladterrin?
    Mia Öhrn har samlar de bästa kladdkakerecepten ur sina uppskattade tidigare böcker och här bjuder hon på bakverk som smakar fantastiskt och är lätta att göra. Det svåra är att välja vilken man vill baka...

måndag 4 november 2019

En vass iakttagare

   Lotta Olsson är en flitig författare. En lång rad barnböcker, romaner, poesi och dramatik har hon gett ut. I romanen "De dödas verkliga antal" går hon till botten med livsval, med förljugna ytor och med den tomhet som finns under dem.
   I lägenheten vid Vanadisplan i Stockholm står en kvinna inför ett livsavgörande beslut. Men har hon något val? Har vi någonsin det?  Det är en roman om makt och livsval, sorg och saknad – och om det ansvar som följer med att vara levande. En naken skildring av vår tid och med många minnen från barndomen som redan tycks otidsenliga. Fast är de det?.
    Hon tänker på alla dessa som parar drömmen om familjen med drömmen om den exklusiva pumptvålen på den välstädade gästtoaletten i det stora huset där de stora middagarna för den stora vänkretsen ska hållas.  Bubbelvin och snittar i det nyrenoverade köket. Långkok i Le Creuset-grytan i matsalen. Rödvin från beställningssortimentet. Selterglas - nej för Guds skull inte »dricksglas« eller »vattenglas«, även om det är samma sak - med Pellegrino. Glada barn i jättesoffan.
   Kan det bli mer idylliskt och förljuget?