Min blogglista

fredag 31 december 2010

Årets sista dag

Det känns högtidligt med nyår, man känner så tydligt tidens gång. Annars slarvar man ju på, tar en dag i taget och räknar alltid med i morgon. Och räknar mestadels rätt.
Men på nyåret, då måste man börja räkna i år som gått och år som kanske kommer.
Det är då jag får svindel, vid tanken på alla sekler som har gått och på dem som kommer.
Nyårsafon är bokslut för mig - och säkert för många andra.
Men, å andra sidan, nu börjar vi åter gå mot mer ljus och någonstans under snön väntar växterna på nytt liv. Som min kinesiska buskpion (bilden) som var så här fin senaste sommar.

Precis som på julafton får ni ett citat av Lars Huldén.

Trots allt så låt oss göra
vad som står i vår makt.
undvika att förstöra
vad i vår hand är lagt.
Så kan det kanske givas
oss än en liten frist,
och sagan om oss skrivas
med ömma ord till sist.

Gott nytt bokår till er allesammans!

torsdag 30 december 2010

Mumintrollens mat

Allt som är gott är bra för magen.
Det är Muminmammans kloka devis.
Men vet ni om att det också finns en Muminkokbok?
Den har Sami Malila ställt samman och den heter rätt och slätt Muminmammans kokbok. Den är illustrerad med Tove Janssons suveräna svartvita teckningar.
Här finns god och enkel mat. Som havrevälling och risgrynsgröt men också lökomelett i Muminpappans smak, Sniffs kalasköttbullar och Hungriga Mumins potatislåda.
Och eftersom de här rundnätta trollen älskar desserter så finns det gott om sådana recept. Muminmammans äppelpaj, Bisamråttans klassiska kakor och Fiskarens sommartårta är några exempel.
Och eftersom mumintrollen älskar utflykter så finns här många bra tips för "massäcken". Recept på glögg finns ävenledes, som äppelglögg.
Helt klart en användbar kokbok. Den hör till mina bruksböcker.

onsdag 29 december 2010

I Lapplands kyla

Marianne Cedervall är ganska ny i deckargenren. i vå¨r kommer hennes tredje bok ut. Eftersom alla titlar hittills börjat på S så heter den kommande Spinnsidan.
   Huvudpersoner är läkaren Mirjam och den trollkunniga Hervor.
I "Svartvintern" befinner sig de två i den lappländska byn Kuivalihavaara. Och eftersom de inte kan låta bli att lägga sina näsor i blöt så blir de snart inblandade i byns gamla hemligheter.
   Sådana som finns i alla byar. Åtminstone i deckare.
   Cedervall skriver bra miljöskildringar och jag tycker att det passar extra bra att läsa den här boken nu, när kölden knäpper i väggarna och mörkret ruvar utanför rutorna.
  Cedervall är mer åt mysdeckarhållet, inga interiörer från obduktionssalar här inte.

tisdag 28 december 2010

En märklig buffel

Vi här i höga Nord har lätt för att peka finger åt andra länders politiker. En av de mest "åtpekade" är väl Italiens Silvio Berlusconi.
Om honom har utrikeskorren Kristina Kappelin skrivit en intressant bok, "Berlusconi italienaren".
Kappelin bor sedan länge i Italien och följer landet på nära håll. Hon förklarar hans (tämligen) starka ställning hos väljarna med att han får saker gjorda och att "man vet vad man har men inte vad man får".
 Italien har ju, till skillnad från Grekland och Spanien klarat sig tämligen väl genom den ekonomiska krisen. Därför håller "den lille mannen/kvinnan" på honom. Inte för att de inte ser hans fel utan för att de är rädda för någonting ännu värre.
Värt att tänka på när den moraliska upprördheten svallar.
Dessutom är det inte många i Italien som upprörs av hans flickhistorier. En axelryckning och kommentaren "ja se karlar!" förklarar den biten.

måndag 27 december 2010

Tvivelaktig titel

Jag har just börjat läsa norrmannen Karl Ove Knausgårds roman "Min kamp". En berättelse om en far och en son, om en barndom som var svår.
Knausgård kommer ju till litteraturdagarna nästa år så man bör vara förberedd.
Men jag hae svårt för titeln. Den är för alltid förknippad med Hitler och jag tror inte att jag skulle vilja sitta på ett tåg i Tyskland med den här boken som lektyr.
Antagligen vill Knausgård provocera, och det lyckas.
Det är en egendomlig roman, den börjar med en utförlig beskrivning av döende och av dödens roll i samhället - alltid undanskymd numer. Jag antar att han tar avstamp i döden för att beskriva livet.
 Så jag läser väl vidare, måste läsa seriöst också inte bara underhållande engelsmän.

söndag 26 december 2010

I mina hus

Jag ser ju det, det är inte många besök på bloggen så här i helgtid. men jag fortsätter att tala om böcker - kanske det når någon.
   Vid sidan av all prosa läser jag hela tiden lyrik, gärna en stund som avslutning på dagen. Elisabeth Rynell hör till de mer givande. Hennes "I mina hus" från 2006 kommer jag ofte tillbaka till.
   Inte för att jag förstår allt - bevare mig! - men ibland ser jag skuggan av ett sammanhang, en stor och vid berätelse. Då blir jag lycklig.
   Hon skriver så fint om vintern, om en hund som är död och om en saknad som förfaller gränslös. Här kommer ett citat:


Nu sovs
i mitt hus
Veden sprätter
Att känna frid tycks nära nog förmätet
Det enkla är så exklusivt
så tömt på allmängiltighet.
Granar är retoriska figurer
Stjärnbilder mest sentiment
Ändå har jag sett
hur människor liknar landskap
när man ser dem inifrån....

lördag 25 december 2010

Nemesis i Rom

Ute är det snö och kallt men i min fiktiva värld befinner jag mig i Rom år 77 e Kr. En het och dammig sommar, men Marcus Didius Falco måste arbeta som vanligt.
Lindsey Davis senaste roman i Falco-seien heter "Nemesis" och Nemesis är hämndens gudinna, en dam med karaktär.
I den här serien återupplivas antikens vardagsliv. Man får höra ljudet från gator och torg, känna stankerna från rännstenen och från slaktarnas torg. Och Falco måste iväg till imperiets farligaste plats, Pontinska träsken söder om Rom, där myggorna bär på dödliga sjukdomar.
Har läst en tredjedel avboken sen i går, och jag trivs i den här Lindsey-skapade världen. Författaren har en stor fan-club i många länder det är inte konstigt. Hon är rolig, påläst och har ett suveränt språk. Och intrigerna, de är bara för bra.
Tyvärr är det inget förlag som översätter böckerna till svenska längre. De första tre översattes av Bonniers  men sedan slutade man.
Vilket svek mot läsarna!
Mig går det ingen nöd på, det är inga problem med att läsa på engelska. När den här boken är slut tar jag itu med nästa, faktaboken The Celts.
Och visst är det roligt att läsa böcker bara för sitt eget nöjes skull, mestadels läser jag ju för recension. Men även en kulturredaktör behöver läsledigt.
Nu går jag tillbaka till Nemesis.

fredag 24 december 2010

Stora stilla helg som stundar


Så är vi här, vid julafton i nådens år 2010.
Kyla och vinte ute men värme från kakelugnar inomhus, det är skönt.
Jag vill tacka er alla som följt min blogg under året och hoppas förstås att ni fortsätter med det. Och så hoppas jag att ni får just de julklappsböcker ni vill ha. Det får jag, för jag har köpt mina egna. Lugnast så för en som får alltför många böcker.
En bit julstämning får ni av mig genom en bit av Lars Huldéns Julpsalm -86

Stora stilla helg som stundar
ge mig hjärtats ro.
Och låt mig nås av ord som grundar
hos mig hopp och tro.
Stort är mörkret, stor är natten
runtomkring vårt hus.
Det är lång till klara vatten
vårens liv och ljus.

torsdag 23 december 2010

Klingande kalas

Många gillar snapsvisor, eller dryckesvisor som de också kallas, och tycker att de hör till god måltidskultur.
FIRA - Finlands svenska rimakademi har gett ut en vacker bok om att fira klingande kalas. Gamla och nya snapsvisor finns med och ett antal kända personer berättar om kalas de sent ska glömma.Som när Birgitta Ulfsson sjöng fula visor med Astrid Lindgren...
Praktiska tips om hur man beräknar mat och dryck för kalaset liksom lite kulturhistoria omkring ämnet, se där en ganska så heltäckande bok - Fira klingande kalas.

onsdag 22 december 2010

Egen loge på Dramaten

I 50 år har Börje Ahlstedt tillhört Dramatens toppskikt. Han har haft egen loge på teatern. Men nu är han petad av nya chefen, han tog för mycket plats.
Och precis i den vevan kommer hans memoarbok ut, Frånmin loge på dramaten, skriven av Lena Katarina Swanberg. Här betättas om hans klassresa, från portvaktslägenhet till bladguld i teatersalongen. Han har divits av en stark lust att bevisa att han kan, är bäst. Och lyckats med det.
Som i alla memoarböcker finns här skvaller och tjuvnyp, det är vad läsarna väntar sig.
En bit teaterhistoria får man på köpet, inte minst om Ahlstedts goda vän Ingmar Bergman.

tisdag 21 december 2010

Att släcka det inre ljuset

Silver heter flickan som föddes ur slumpen. Hon är resultatet av ett kort möte mellan hennes mor och en tillfälligt strandad sjöman. Efter moderns död beslutar befolkningen i den lilla karga hamnstaden Salt i norra Skottland att hon ska bo hos den blinde fyrvaktaren Pew.
Det är grundbulten i romanen "Fyrvaktaren" av Jeanette Winterson.
Fyrvaktaren berättar historier om längtan och rotlöshet, berättelser som både förtrollar och skrämmer. En av berättelserna handlar om Babel Dark, en präst som på 1800-talet tog sin tillflykt till Salt för att kuva ljuset inom sig.
En underbar liten roman, 188 sidor, om livets grundläggande frågor. att undersöka både mörker och ljus, att våga tro på sig själv. Det finns mycket av författarens liv i den här boken, Winterson är uppvuxen som adoptivbarn i ett strägt frireligiöst hem i norra England. Fosterföräldrarna ville göra henne till predikant.
Men det är inte sådan predikningar som Winterson ger oss. Hon ställer alltid existensen på sin spets i de berättelser hon ger oss.
   Boken finns både som pocket och som ljudbok.

måndag 20 december 2010

Kärlek i Europa

Skulle det kanske passa med en riktig kärleksroman till jul?
Iså fall är den unge danske författarn Torben Guldbergs "Teser om kärlekens existens" ett bra val.
Det är inte en banal kärleksroman enligt givna mallar, det är en kartläggning av vad kärlek i Europa kan ha varit genom seklerna.
Ibland föreläser han, ibland berättar han anekdoter. Det är en bångstyrig roman.
Och allt börjar med att en mycket gammal man kommer till Köpenhamn för att dö.
Men först måste han hitta svaret på vad kärlek är, och det gäckar honom.
"...men svaret finns här någonstans. Inte i klartext. Det kan man inte kräva av den sortens svar. Men jag har berättat i tusen år, jag har sagt vad som finns att sga och svaret finns här någonstans", skriver han.
En roman på 400 sidor, den räcker över jul.

söndag 19 december 2010

Det bästa av 2010

Tecknaren Leif Sjöström är en av de vassaste när det gäller att kommentera stolligheter i samtiden. Han täcker den finska-finlandssvenska ankdammen och nu har han 20:e årgång av Folkets dagblad kommit ut, precis lagom till jul.
Ibland är det svårt att göra verkligheten mer skruvad än den är - men Sjöström lyckas.Alla klantiga utspel om invandrarpolitiken är tacksamt material, förstås.
Men högt skrattade jag närjag såg en kossa som har surfat in på "Föusbok" och hittat sin kosin i Purmo.
Det kallar jag humor.
Bara njut!

lördag 18 december 2010

Tio kvinnliga favoritsnokare

Jag vet att många läser deckae i jul och att man ofta inte vet vad man ska välja.
Här kommer min tio-i-topp-lista på kvinnliga nokar. Själv är jag vädigt förtjust i deckare med kvinnor som snokar och löser problem.
   Den mest klassiska är Agatha Christies Miss Marple - på bilden i Margaret Rutherfords klassiska filmgestalt.Jag gillar Miss Marple för att hon, bara genom att lyssna och iaktta kan lösa det mesta.
   Stark kandidat till favorit nummer ett är Barbara Havers i Elisabeth Georges romaner. Hon är inte huvudperson, det är den andlige Libley, men det är Havers som ofta spelar bollen i mål. Fet, dåligt klädd och underklassig är hon en osannolik och underbar hjältinna.
   Men Sara Paretskys tuffa privatdeckare V.I. Warshawski i Chicago går inte av för hackor hon heller. Tuff och streetsmart med talag för råkurr. Det finns 13 romaner om henne men hon översätts sparsamt. Den  senaste, Hardball, finns inte på svenska.
   Svenska Åsa Larsson är en annan favorit med den neurotiska advokaten Rebecka Martinsson och polisen Anna-Maria Mella i huvudrollerna. Alla deckare tilldrar sig långt upp i norr, där det är glest mellan husen.
  Lite åt samma håll geografiskt, norra Dalarna, finns Aino Trosells Siv Dahlin, en kvinna som alltid snubblar över mystiska händelser - och löser dem.
Tar man sig över gränsen till Norge bör man absolut beekanta sig med polisen och dykaren Annekin Halvorsen i Trondheim, hon är författaren Kim Småges hjältinna.
Danmark har också på sistone för fram många intressanta kvinnliga författare. Som GreteLise Holm som har en medelålders journalist som problemlösare. Både spännande och rolig tjej!
En ny svensk författare som verkar lovande är Ann Rosman. Hennes seglande polis Karin Adler bor i sin segelbåt i Marstrand och har löst problem i två böcker hittills.
En nykomling som jag gillar starkt är den före detta kommissarien Lola Jost i Paris. Det är Dominique Sylvain som skriver om henne, till våren kommer den andra boken om Jost på svenska.
Till sist en nytänd stjärna, arkeologen Ruth Galloway som är expert på gamla ben. Hon är brittiska Elly Griffiths skapelse och händelserna utspelas i ett nordengelskt marskland. Oerhört välskrivet.
   Botanisera på bibban eller bland pocket och ni har den kriminella delen av julen räddad, jag lovar.

fredag 17 december 2010

En sån krigslist!

Jag läste med stor förtjusning britten Ben Macintyres förra bok, Operation ZigZag, som berättar den sanna men osannolika historien om en dubbelagent, skojare och charmör. Ett bra bevis på att verkligheten ofta överträffar dikten. Och bikten.
Nu är Macintyre i farten igen, med "Operation Mincmeat" (operation hackekött) som berättar den sanna historien om en helt vansinnig krigslist - som lyckades och troligen vände krigets utgång till de allierades fördel.
Genom att klä ett anonymt lik i brittisk uniform och utrusta det med spännande men falsk information, dumpa det i Medelhavet och vänta på att tyskarna upptäckte det så lyckades man med en list lika osannolik som den ökända trojanska hästen.
Det här är första gången hela historien berättas och författaren har haft tillgång till tidigare hemligstämplat material.
En riktig nagelbitare är det!

torsdag 16 december 2010

Om spökens anatomi

Andrew Taylor är en mycket mångsidig brittisk författare. Han skriver gärna historiska romaner kombinerat med kriminalgåtor. Han är mästerlig på att återskapa stämningar och kan sin historia mycket väl.
Hans roman "Nattvandraren" har nu kommit på svenska, en historia med övernaturliga inslag. På originalspråk heter den The Anatomy of Ghosts - Spökens anatomi.
Läsaren förs till Cambridge på 1770-talet och den slutna värd som de olika collegen är.
 En ung man har blivit galen efter att ha mött ett spöke och hans rika mor skickar en spökskeptiker till staden för att undersöka vad som hänt - eller inte hänt. Mer säger jag inte, men det är en roman som tar tag i läsaren från första början.
Perfekt läsning för alla som gillar historiska romaner "made in England".

onsdag 15 december 2010

Från motståndets tid

De blir allt färre, männen och kvinnorna som har personliga minnen av Förintelsen och motståndsrörelsen i Europa.Men Leesha Rose, idag 88 år, är ett av vittnena som finns kvar.
   I boken Tulpanerna är röda, utgiven hos Sahlgrens,berättar hon om hur hon, gång på gång, klarade sig undan gripande sedan tyskarna intagit Holland. Hennes föräldrar och bröder deporterades och dog i läger men Leesha engagerade sig i motståndsrörelsen och lyckades med att rädda hundratals människor undan en säker död.
   Det är om den tiden hon berättar här i ögonblicksbilder som bränner sig fast i minnet. Heder åt alla dem som vågade stå emot våldet och som bekämpade det på mikroplanet.
   Författaren bor i Jerusalem och hon är fortfarande aktiv som lärare och guide.

tisdag 14 december 2010

Den gamla feodalandan

En bok jag uppskattade mycket var Björn af Kleens reportagebok "Jorden de ärvde", som kom ut i fjol. Nu finns den som pocket.
Jag gillar den för att den avslöjar  en typ av dold historia som är svår att få syn på. Den handlar om de stora fideikommissen som äger enorma jordområden. En ägarkonstruktion som gör kvinnor avrvlösa och som har stora skatteförmåner.
Den här typen av jordägande är sedan länge avskaffat i Europa, men i det socialdempkratiska Sverige har ägandeformen omhuldats. Man tror inte det är sant!
Björn af Kleen har intervjuat och rest runt, det är en gedigen historia han berättar.
Läs den - och häpna!

måndag 13 december 2010

En annan värld

I den åländska bokutgivningen, som faktiskt är mycket livlig, har jag hittat en pärla som håller för många omläsningar.
Det är Håkan Kulves essäsamling "En annan värld" och den handlar om naturen i vid bemärkelse, om djur och växter, om barndomens paradis som inte längre finns och om hur människan blir en del av det stora hela.
Allt skrivet på en eftertänksam och sparsmakad prosa, som är effektiv men ändå har en drömsk ton.
Titt och tätt vill jag ropa: ja men just så var det!
När man kastade drag, tittade på löjor, njöt av stekande julisol på en strand som inte var förstörd av slemmiga algmattor.
En lovsång till ett svunnet paradis, en flik av en annan värld att begrunda. 157 mycket läsvärda sidor och boken är illustrerad med författarens egna teckningar.

söndag 12 december 2010

1055 sidor Bolano

Listan över för tidigt döda författre kan  utökats med en vidunderlig sydamerikan, Roberto Bolano. Född i Chile 1953 och avliden 50 år senare i Mexiko. Han förde ett rörligt liv, bodde på många ställen och det avspeglas i romanen "2666" som nu kommit ut på svenska i Lena Heymans översättning.
Många hade förklarat att den latinamerikanska romanen är död - och så kommer den här.
Det är en text som inte liknar just någonting annat i samtidsprosan. 1055 sidor indelade i fem avsnitt. Jag har bara läst ett par hundra sidor av romanen och den kränger vilt, från plats rtill plats och från människa till människa.
Det är en mycket mörk berättelse om livets jävligheter, kan det bli värre så blir det också det. Nog lider romanen lite av att Bolano inte hann skriva den alldeles färdig - men det är inte mycket. Det här är inte bara en roman, den är ett universum, och man ger sig in i den på egen risk.
Jag räknar med att läsningen kommer att ta tid, man kan inte ta för stora tuggor av den här texten.
Men provsmaka gärna!
Nu ska jag gå och skriva julkort.

lördag 11 december 2010

Om hedendomens slut

Catharina Ingelman-Sundberg är inte "bara" författare. Hon är också marinarkeolog och journalist och har skrivit en faktabok om vikingarnas värld plus en rad romaner om den tiden.
Nu har hon skrivit en roman i serien Släkten, som ges ut av Historiska Media. "Tempelbranden" heter den och den har hållit mig vaken sent på kvällarna på sistone. I centrum för den står Åsa, man möter henne först som enda överlevande när gården där hon bor i Mälardalen bränns av kristna krigare. Åsa blir fosterdotter hos den mäktige Jarlabanke i Täby, han som skryter så på runstenar om att han ägde "allan Täby". Hon gifts, mot sin vilja bort, med en kristen krigare men vägrar att överge sin gamla tro på asarna.
Bäddat för konflikt alltså när kungen kräver omvändelse och lydnad av alla. Och hedendomens tid går mot sitt slut. Genom Åsa öde lyckas författaren väl skildra de strider som delade dåtidens människor.
En högst läsvärd och faktaspäckad roman om man gillar att läsa historiskt. Författaren blandar in mycket kunskap i romanen utan att tynga ner den. Det är starkt.

fredag 10 december 2010

Gåtfulla målningar

Jag tycker att Ulla-Lena Lundbergs nya bok ”Jägarens leende - resor i hällekonstens rymd” hamnat lite på sidan om i höstutgivningen. Varför nomineras hon inte till prestigepris och får mer publicitet?
Kanske svaret är att de som nominerar inte är riktigt säkra på vad det är för en bok.
För mig är det självklart en skönlitterär bok på temat resor, minnen och tidens obevekliga gång. Samtidigt är det en berättelse om stark syskonskärlek och om de två systrarnas utforskande av världen.
Visst, de utforskar klipp- och grottmålningar men de utforskar också livet. Och de tröttnar aldrig på att säga: Nej men se!
Det man får i sin hand är en mångtydig bok som håller för omläsning, att det också handlar om de allra äldsta uttrycken för bildkonst och religiösa föreställningar gör inte boken sämre precis.
Jag hoppas att boken hamnar i många julklappspaket och att många får glädje av gränsvidgande läsning.

torsdag 9 december 2010

Julens huvudperson

                                                     ”Gud i Sverige” heter flitige Göran Häggs senaste bok.
Det är inte ett flådigt illustrerat praktverk. Men 550 informativa sidor om Sveriges religiösa historia, en nog så välbehövlig påminnelse om att Sverige inte alltid varit ett genomsekulariserat land.
    Det är mycket allmänbildande och informativt, skrivet med glimten i ögat. Och en nyttig påminnelse om att Jesus, inte tomten, är julens huvudperson.
    Hägg är heller aldrig rädd för de stora perspektiven. Han börjar med astroende hedningar runt templet i Uppsala i en dimmig forntid och för berättelsen fram till andra former av troende, som sekten i Knutby och frågan om moskéer i Sverige.
   Den här boken skulle jag gärna ge till alla trendiga ateister som mestadels vet väldigt lite om vad de förnekar.
   Det får man väl göra?

onsdag 8 december 2010

En lovsång till böcker

På fredag är det Nobeldag och då får bland andra årets litteraturpristagare Mario Vargas Llosa ta emot sitt pris i Stockholm.
    Men författaren har varit på plats i huvudstaden hela den här veckan, i går höll han sin Nobelföreläsning i Börshuset. En föreläsning man kan läsa i sin helhet till exempel på Svenska Dagbladet hemsida, kulturen.
   Det är sådana här gånger jag är extra tacksam mot nätet, det tillåter mig som lokal kulturredaktör att snabbt kunna ta del av vad som händer i större sammanhang.
Vargas Llosas föreläsning är en hyllning till läsandet och skrivandet.
    Författaren lärde sig läsa vid fem års ålder - det är det viktigaste som hänt mig i hela mitt liv, skriver han. Läsningen gjorde drömmen till liv och livet till dröm, skriver han och redogör för de många äventyrsromaner han läste. Och försökte skriva en fortsättning på, det var ju så ledsamt när historien var färdigläst.
   Det är en ganska lång, men mycket tankeväckande text som årets pristagare skrivit. I kväll ska jag läsa den i lugn och ro.

tisdag 7 december 2010

Stygg pojke - bad boy

Ibland blir jag trött på att marknadsförare gör det lätt för sig genom att till exempel inte översätta titlar. ”Alla kan ju engelska” säger de.
Kanske det, men ändå bör man anstränga sig för att hitta de rätta orden. Med det vill jag ha sagt att Peter Robinsons senaste bok om Alan Banks gott hade kunnat heta ”Stygg pojke” i stället för Bad Boy.
Men det är också det enda jag tänker klaga på i fråga om boken, som är vidrigt bra.
Banks dotter Tracy har här råkat i dåligt sällskap, rentav i farligt sällskap och hon blir gisslan i stället för fästmö. Allt medan pappa är på semester. Alan Banks återkomst blir mardrömslik, han får inte lyfta ett finger för att hitta dottern och rädda henne. Men naturligtvis kan han inte låta bli.
Upplösningen på dramat är en riktig nagelbitare, jag lovar.

måndag 6 december 2010

Gråben - en jagad jägre

Jag blev riktigt glad när HENRIK EKMANs bok "Vargen - den jagade jägaren" blev nominerad till Augustpriset. Synd var det att inte den vann för det är en både nyttig och välskriven bok som beskriver både kärleken till vargen och rädslan för detta tysttassande rovdjur.
Idag har ju inte människan - tyvärr får man väl säga - någon naturlig fiende utan är van att röra sig i skogen utan rädsla för de vilda djuren. Och djuren, de har mer och mer trängts ut av mänskliga aktiviteter.
Så varför hatar en del vargen?
Kanske för att den representerar det vilda och okontrollerbara i naturen?
Hur som helst, det är en vacker bok poch den återberättar vargens historia.
Definitivt en bok för naturälsdkare och "vargkramare" - kanske också för jägare.
Drygt 300 sidor kunskap är inte att förakta.

Nu har jag flyttat

För ganska exakt ett år sedan började jag bokblogga på Ålandstidningens hemsida.
Nu ska den sidan stängas ner om ett par veckor och därför försöker jag nu lära mig nya rutiner för bloggandet. Säkert blir dt en och annan tabbe, det är troligt, men alla barn i början.
Just nu läser jag som en galning, alla dessa böcker som bara m å s t e  ges ut tilljul och som ska recenseras...