Riley som krimiförfattare

Lucinda Riley är mest känd för sina familje- och kvinnoromaner. Manuset till det som nu ges ut som "Morden i Fleat House" skrevs för nästan 20 år sen och har färdigställts av hennes son och det är författarens enda försök i spänningsgenren. Mycket av intrigen handlar om gamla och dolda familjehemligheter som går i dageen när en osympatisk

elev hittas död i Fleat House på St Stephen’s – en avlägset belägen internatskola i Norfolk. Rektorn vill avfärda det inträffade som en olycka. Men polisen kan inte utesluta att det rör sig om ett brott. Den ambitiösa kriminalinspektören Jazmine ”Jazz” Hunter får utredningen på sitt bord fast hon egentligen tänkt sluta som polis. Det visar sig snabbt att omständigheterna kring elevens tragiska död är minst sagt mystiska. Men de anställda på skolan sluter leden och Jazz inser snart att hon har hamnat i sitt livs mest utmanande mordutredning.En lärare tar livet av sig och en hämdlysten och alkokoliserad far stryker runt skolan och så hittas ännu en kropp. På Fleat House skyddas hemligheter som är mörkare än man någonsin kunnat föreställa sig, Den postuma utgivningen visa ratt Lucinda Rileyshade ambitioner som författare.Nu får man aldrig veta hur Jazz Hunters poliskarriär hade kunnat se ut. En sak jag hänger upp mig på i den här översättningen och i andra jag läst är att översättarna tror att man kan använda "du" i alla situationer. "Hör du, sir", eller" vad säger du Mrs Lesf?" får man läsa hela tiden. Om man har sir och mrs som tilltal är man absolut inte du! Och hör sen. Dålig känsla för språk är det.