Tidningskriserna på Åland

Varför har Åland idag två konkurrerande lokaltidningar och vad var bakgrunden till att tidningen Ålands journalister våren 1981 gjorde revolt mot sin ledning och grundade tidningen Nya Åland? Idag har minnet börjat blekna hos dem som var med och de unga känner bara tillhistorien i stora drag. Mångåriga Nya Åland-journalisten Annika Orre redogör nu i "Journalisterna" i romanform men med verkligheten som bakgrund, för det dramatiska händelseförloppet som gav ålänningarna en ny dagstidning. En tidning som utmanade näringslivets etablissemang och dess monopol på journalistiken och som sedan dess mot alla odds har överlevt. Genom

sitt beslut att först strejka för att få tillbaka den sparkade chefredaktören och sedan fick sparken valde de att strida för sitt oberoende skrev därmed åländsk nutidshistoria. Men skildringen är inte utan problem. Genom att lägga fiktionen som en täckmantel över skildrinen blir historien svagare. De som knäcker namnkoderna vet vad det handlar om men som historieskrivning duger det inte. Styrkan är att det är en skildring inifrån, från någon som var med. Problematiskt är det också att låta kafégubbarna som sammanträder och diskutera fungera som en sorts grekisk kör som kommenterar dramat. I bästa fall blir det lite lustigt och lokalförankrat men vidare varierade är inte kommentarerna. När det gäller bakgrunden till schismen -81 så spekulerar Orre friskt. Egentligen handlar det om två kriser, den första 1977, när man lyckades lappa ihop de värsta sprickorna. Men -81 fanns ingen återvändo. Enlight henne var det för att man vill att äldsta sonen Sundblom (i romanen Sjöblom) skulle ta över tidningen. Men från välunderättad källa har jag hört att han inte var intresserad av tidningsmakeri, men han gillade uddiga debatter och hällde gärna bensin på debattbrasan men tidningsman ville han inte vara. Vad som hade varit intressant att spekulera i är varför Svenne Hansson (Hasse Svensson) radikaliserdes så i sina åsikter från mitten av 70-talet att han fick svårt att passa in idet lokala. Det kan inte bara ha varit tidsandan. En slutsats jag inte köper är att hela krisen hörde ihop med att frimurarna styrde och ställde i det fördolda. Det är en alldeles för bekväm förklarimg. Påminner om den Mariehamnspolitiker som alltid och i alla sammanhang spelade ut frimurarkortet. Låt oss hoppas att någon snart tar sig an kriserna och reder ut dem med en objektiv kam.