Björn Runeborg föddes 1937 i Visby och han är en mycket stilsäker författare när det gäller att beskriva de inre landskapen. I nyutkomna "Estonia" tar han oss med till Tallinn i september 1994. Petter är anställd på en svensk bank som etablerat sig i Estland. Sedan en tid har han lämnat Karina ensam i Stockholm med barnen. Han är i Tallinn bara för karriärens skull, säger han själv. Karina tror att det mer har att göra med Petters förvirring kring sina estlandssvenska rötter; ett känsligt ämne i hans familj.
Men i själva verket har han rest i väg bara för Karinas skull. I hopp om att lite distans ska kunna rädda deras krackelerande äktenskap. När Karina besöker honom är det för att säga det där svåra, att hon vill skiljas. Han anar oråd, vill åka hem tillsammans med henne, så snart det bara går. Det ska bli en överraskning: han bokar om hennes biljett hem och skaffar sig en egen. De åker hem redan på kvällen, med färjan Estonia. Det är den 27 september 1994.
Det är en komplex berättelse, som i grunden handlar om avstånd och närhet, där även relationen mellan Sverige och Estland blir en viktig del. Själv olycksförloppet beskrivs konkret och utan sentimentalitet. Man kan precis se skeendet framför sig. Men här finns ändå en förtvivlan som sträcker sig långt bortom den där iskalla natten i september 1994.
Hur det går för Petter och Katarina får man inte veta, men de lyckas ta sig ombord på en flotte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar