
Ohlsson går ut med ett personligt och politiskt försvarstal till de duktiga flickornas försvar, och visar vilken kraft och frihet som kommer med att vara "duktig". I skolan var hon förstås en "kuddflicka", tyst och timid som placerades mellan klassens bråkstakar för att dämpa dem som en mjuk kudde. Jo då, skolan har i alla tider haft problem med disciplinen.
"Prestationsprinsessor" eller "duktiga flickor" - samhällets syn på högpresterande kvinnor är varierande. Ibland har det i debatten hörts röster som menar att kvinnor ska sluta vara duktiga och sänka kraven på sig själva, men är det verkligen rätt väg att gå?
I själva verket har vi mycket att lära av den duktiga flickan menar Ohlsson. Flit, strävsamhet och höga förväntningar möjliggör klassresor, krossar glastak och får drömmar att slå in. Men vägen dit är inte lätt och det kanske man borde trycka mer på i boken. En gång kuddflicka kan vara kuddflicka för livet....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar