Alltid lika roligt att få ett nytt nummer av Språktidningen i handen. Nummer fyra är fullmatad med intressant läsning. Inte minst artikeln om korsorden, deras historia och vad de är bevisat bra för är intressant. Nu kan jag med gott samvete sätta mig med ett kryss och hävda att det är träning för de små grå.Nyttigt är det också att läsa om partiklarna, som ju är språkets smörjmedel,och om hur man håller tummarna på olika språk. Alltid lär man sig nya saker.
Staffan Doppings krönika om Kriminellt språkbruk,alltså språk om brott som är brottsligt dåligt läste jag med förtjusning.Han anser att reportrna av slentrianlånar polisernas kodade jargong för brott och använder den som om den var en del av språket.
Doppings löpsedel skulle kunna vara sann: Kriminalreportrar kan inte ens alfabetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar