Arbetets döttrar

Med "Londonflickan" fortsätter Susanna Alakoski den svit romaner om kvinnors liv, arbete och längtan under nittonhundratalet och som inleddes med " Bomullsängeln". Men att skriva en kollektivroman. för det är vad det är, kräver inte bara stor kunskap, utan även

förmågan att uppbåda engagemang för olika levnadsöden. På så sätt skapas en kalejdoskopisk bild av efterkrigstidens samhälle.Man märker att författaren gjort ett jättejobb i arbetarrörelsens arkiv och framför skrivmaskinen för att omvandla torra fakta till stil och berättelse. Det är femtiotal i den här romanen, den tid när den stora arbetskraftsutvandringen tömde finländska byar och städer på ungdomar. Greta har lämnat mamma Hilda och bomullsfabriken i Vasa för ett bättre liv i Stockholm. Alakoski lyckas fånga en värld där full sysselsättning råder, något som idag kan tyckas som en utopi.Hon delar rum med sin bästa vän Aili och arbetar som barnflicka och sjukvårdsbiträde innan drömmarna tar henne ännu längre bort - till London. Hon får jobb hos familjen Conley, umgås med barnflickorna från Schweiz, lär sig engelska och träffar Elizabeth Taylor och Frank Sinatra. Bomullsfabriken och textilindustrin tycks långt borta. Hemma i Vasa är Hilda kvar, fortfarande en bomullsängel i en industri allt mer pressad av automatisering och konkurrens från både Sverige och fjärran länder. Gretas bror Jonni är kvar på Algots i Borås och förälskar sig i Maija på kursen Ny i Sverige. Föga anar Greta hur framtiden ska gestalta sig och vilka konsekvenser att en gång lämna sin hembygd ska få. Alakoski sätter fokus på industrin och kvinnorna som bar upp den och, inte minst, på deras kamp för bättre arbetsvillkor. Sveriges och Finlands historia vävs samman och hon hjälper oss att överblicka, att minnas att känna igen vår egen historia.