Belägring nu och då

Man kan fundera över slump och öde. Det gjorde jag när Katarina Kuicks bok "Veras krig" lades i min postlåda. Hur kunde hon veta att våren 2022 behövs det mer än någonsin en bok som på ett enkelt men uttrycksfullt vis sätter ord på ur det är att växa upp i en belägrad stad där bomber faller och

maten snabbt försvinner? Då var det Leningrad 1941 och den tyska belägringen varade ofattbara 872 dagar. Nu, 80 år senare, heter staden Mariupol i Ukraina och ryssarna är belägrarna och bödlarna. "Veras krig" är en påhittad berättelse om en sann historia. Kuicks mamma var jämnårig med Vera. Detaljrikt och trovärdigt om krigets realiteter utifrån barnet Veras perspektiv.Boken är tänkt för barn och unga från tio år och uppåt men även vuxna dras in i berättelsen. Vera bor i Leningrad med sin mamma, pappa och storasyster Nina. Och sin katt Binka. I vanliga fall skulle hon börja i klass 4 till hösten. Fast nu är inget som vanligt. Det är krig och det är ont om mat. Det är krig och varken pappa eller Nina är hemma. På sommaren 1941 anfaller Tyskland Sovjetunionen. Belägringen av Leningrad börjar i september och kommer att vara i nästan 900 dagar. Under den tiden svälter invånarna. För Vera blir kriget till slut vardag samtidigt som det dikterar hela hennes tillvaro. Hon leker med sin vän Katja. Men de letar också bombsplitter, ved och fallfrukt. Skolan stängs och görs om till sjukhus. Vera funderar mycket på rättvisa och orättvisa. Är det rättvist att hon får mer mat än Katja? Är det rättvist att Katja ofta får brev från sin pappa och Vera inte några alls? Också om inte kriget i Ukraina börjat så skulle jag utnämna den här boken till en av vårens viktigaste för den visar på det vansinne som släpps lös med kriget. Till vilken nytta?