Gamla hjältar går igen

Återbruk ligger i tiden och det kan handla om allt möjligt. Som gamla romanfigurer. I Jan Guillous "Den som dödade helvetets änglar" får man möta två av hans mest berömda skapelser. För det är inte vilka pensionärer som helst som hamnar i kampen mot extrem och välorganiserad brottslighet. Den ene är journalistveteranen Erik Ponti, den andre hans gamle vän från förr, den forne underrättelseofficeren Carl Hamilton. Ett till synes ett mycket omaka par, som det dock vore oklokt att underskatta. De hamnar snart i ett mycket händelserikt äventyr där inte bara livet står på spel.

Aldrig tidigare har Guillou använt sig en så intressant berättarteknik. Han låter alter egot Ponti föra ordet om allt från den fiktiva skrivakten med den eleganta bläckpennan Mont Blancs befriade rörelse i skrivblocket, spegla berättelsens form. Han sticker inte under stol med att de forna hjältarna drabbats av åldersskavanker som ond rygg och höftled som måste bytas, men han skildrar förfallet med ironisk distans så att det blir kul att följa hjältarnas haltande gång genom berättelsen. Det visar sig att de blir något av gentlemannahjälpare som tar reda på varför en gammal kvinna trakasseras. Och så är det ju det här med de skjutna gängmedlemmarna i en mc-klubb. Ett dåd som polisen inte tror att unga förortsgangstrar klarat av att göra. Blinkningarna till samtiden är många, med coronans begränsningar och allt annt. Guillou äri bra berättarform och säker kommer det mer om firman Ponti & Hamilton.