Hatkärlek eller...?

"J & B - scener ur ett äktenskap" heter boken som Philip Teir skrivit om det 30 år långa äktenskapet mellan Jörn Donner och Bitte Westerlund. Det är förstås, eftersom boken är skriven efter Donners död, en partsinlaga från Bitte.Bitte öppnar Jörns dator för att leta upp hans utländska kontakter. I hans
mejlkorg hittar hon 520 mejl som Jörn och kvinnan H skrivit till varandra. Hon läser dem alla; hon kan
inte låta bli.Hela Finland kände till Jörn Donners och Bitte Westerlunds förhållande. Men kände Bitte sin man?

Bitte, som är nästan 30 år yngre än Jörn, ställs inför hans många hemligheter först efter hans död. 

Hon inleder en utforskning av den nästan 40 år långa relationen. Jörn var känd inte bara för sin kaxighet utan också för sina relationer med kvinnor. Hur många var de egentligen? För första gången drabbas Bitte av svartsjuka och besatthet. Vad var det för ett äktenskap hon levde i?Bitte läser böcker, brev, besöker arkiv och kontaktar folk som kände Jörn. Samtidigt minns hon barndomen på landet, studieåren, tiden i Los Angeles, livet i Bromarv och komposten som Jörn hatade.För boken har Philip Teir intervjuat Westerlund, och hennes söner och vänner.Bitte öppnar Jörns dator för att leta upp hans utländska kontakter. För boken har Philip Teir intervjuat Westerlund, och hennes söner och vänner

Hon inleder en utforskning av den nästan 40 år långa relationen. Jörn var känd inte bara för sin kaxighet utan också för sina relationer med kvinnor. Hur många var de egentligen? För första gången drabbas Bitte av svartsjuka och besatthet. Vad var det för ett äktenskap hon levde i?Bitte läser böcker, brev, besöker arkiv och kontaktar folk som kände Jörn, hennes vänner ber henne att låta bli rotandet men hon kan inte.

.Boken är en partsinlaga, förstås. Donner kan inte mer bemöta några påståenden. Samtidigt väcker boken obehagskänslor hos mig när jag läser om hur Bitte tar en fjärdedel av makens aska och häller komposten - hon visste hur illa han tyckte  om kompostering. Och för det straffas han posumt.HU. Jag tycker inte man ska applådera gravskändning.

Mitt intryck är att gränser för anständighet passeras med råge. Eller vill människor läsa sådant här?