Gömt i mosse

Mossmarken är en ödslig plats med dimhöljda vidder, hukande tallar och sjunkande jordar. En gång i tiden begravdes offer till gudarna här, och rykten säger att människor försvinner spårlöst än idag.
Det är en tacksam plats om man letar efter en med potential för spänning och mystik. Som debuterande Susanne Jansson som just kommit ut med "Offermossen" Den får mig att tänka på Peter Mays roman "Lewismannen" där en mosse på Hebriderna avslöjar gamla hemligheter.
  Till den här mossen kommer den unga biologen Nathalie för att göra fältexperiment till sin doktorsavhandling om våtmarker men snart står det klart att hennes egentliga ärende är mer personligt.
   När en kropp hittas nedsjunken i mossen ger det en skrämmande anledning att påbörja efterforskningar i det förflutna – såväl för polisen som för Nathalie personligen. Hennes väg korsas av den erkända fotokonstnären Maya Linde, som även arbetar som polisfotograf i utredningen. De rör sig båda fram genom minnets och markernas djupa lager, mot oväntade upptäckter och länge dolda sanningar.
  "Offermossen" är en stark debut och en suggestiv berättelse om sankmarker, biologi, barndom och död – och om vad som egentligen är verkligt o
ch närvarande.

Surrealistisk värld

När den brittiska producenten Peter Pomerantsev kastar sig in i den ryska TV-industrin, får han möjlighet att syna landet in i minsta  korrupta skrymsle och skitigaste vrå. Han släpps in i rökiga mötesrum och får träffa de propagandaguruer som styr det ryska mediemaskineriet, han besöker serbiska maffiastäder och de fina salonger där Londons och USA:s internationella ekonomiska elit befinner sig.
 Reportageboken  "Ingenting är sant och allting är möjligt - det nya Rysslands surrealistiska själ" är en blandning av reportage och memoar där man får följa Pomerantsevs försök att navigera i den dokusåpa som är Ryssland. Ett land som enligt honom är en form av postmodern diktatur, som använder ett demokratiskt språkbruk och demokratiska institutioner för att tillskansa sig mer makt och resa sig mot väst.
   Till en början låter han sig svepas med in i denna värld av nya pengar och ny makt, lockad av de många festerna och de spektakulära personligheterna.  Det handlar om allt från professionella lönnmördare med konstnärssjälar till suicidala supermodeller och Hells Angels-medlemmar som ser sig som heliga krigare.
    Alltmedan Putins regim blir mer och mer aggressiv, dras Pomerantsev djupare in i ett system som snart ska visa sig från sin värsta sida.Lustigt nog nominerades boken 2015 till ett pris för bästa ryska bok. Och bra är den, stilistiskt briljant.

Okända Tove J-texter

"Bulevarden och andra texter" av Tove Jansson innehåller femton okända noveller och essäer med illustrationer som Jansson publicerade i olika tidningar. Texterna, som spänner från 1934 till 1997 ger en ny vinkel på Janssons mångsidiga livsverk och det land hon levde i. Bilden av författaren kompliceras och hon lösgör sig från etiketten "Muminmamma", tack och lov för den är så begränsande.

   Det handlar också om intryck från resor i Europa; de tidigaste novellerna utspelar sig i 1930-talets Paris, Dresden och Verona. Från 1961 är texten Ön, som är en av samlingens bästa. Här beskriver hon våldsamma höstar som drar över ön och släpper loss oknytt av alla de slag. Lite skräck mitt i idyllen. Och i En ohemul historia släpper Jansson lös några av sina muminfigurer i verklighetens Helsingfors, där Hemulen just haft besök av "kulturfruar" som alltid tycks gå i pampuscher....
   Boken har sammanställts av Tove Jansson-experten Sirke Happonen som skrivit fylliga för- och efterord.

I pumans spår

   Nevada Barr har skrivit en lång rad spänningsromaner med den tuffa rangern Anna Pigeon som reder ut brott. Till saken hör att Barr själv arbetat som ranger så hon har alla basfakta rätt.
    Den här boken, "Pumaspår", (Track of the Cat) som nu ges ut på svenska är egentligen den första boken om Pigeon, fastän det kommit tre tidigare på svenska. Nå, kronologin är inte så viktig, utom när man intresserar sig för hur "hjälten" tecknas i
från början. Sen får man ju, allt eftersom serien pågår, veta mer. Den här boken belönades som bästa debutdeckare när den kom ut i USA 1993.
   Anna Pigeon har flytt från sorgliga minnen i New York till lugnet i Texas natur, där hon arbetar som ranger i Guadalupe Mountains nationalpark. Men lugnet bryts när hon hittar sin kollega Sheila död i en avsides belägen canyon. Hur dog Sheila? Alla verkar övertygade om att hon har blivit dödad av en puma, men Anna kan inte släppa känslan av att det är något som inte stämmer.Ensam börjar hon följa upp spår.

Horatius för vår tid

Horatius (65–8 före vår tid) uppnådde en ställning som en av sin tids största poeter på latin.
I "Plocka din dag" (Carpe diem)  återupplivas den romerske diktaren Horatius i en svensk nyöversättning för tjugohundratalet utförd av Gunnar Harding, poet, och Tore Janson, latinist. Många av Horatius verser är så träffande att de blivit en del av det svenska språket, han är faktiskt nästan ihjälciterad av äldre generationer. Här presenteras ett urval av hans allra kändaste dikter, odena.
     Från sin lantegendom utanför Rom reflekterar Horatius över hur man bör leva sitt liv och hur man ska förhålla sig till döden. Odena är ofta lättsamma, de flödar av kvicka infall och kloka tankar. Horatius påpekar bara sådant som vi vet eller borde veta, men han gör det så skickligt att dikterna tillhör det lilla urval av antika texter som fördes över från papyrus till pergament.Som det här citatet: "Timmarna går. Medan vi talas vid har vår tid redan flytt. Plocka din dag, tro ej på ännu en."
    Horatius var av enkelt ursprung, hans far var slav. Men tack vare utbildning och senare  ekonomiskt stöd från den inflytelserika Maecenas kunde han lämna sitt arbete och ägna sig helt åt att skriva poesi. Han var nära vän med kejsar Augustus och räknas än som världspoesins största vinkännare – i sina oden är han mycket noga med att redovisa de olika sorterna!

Filosofi och humor

   Jag har en svaghet för tidskrifter. Snabbt och enkelt får man perspektiv på samtiden och det som rör sig i den.
  Har just börjat läsa Modern filosofi, och i veckan kom nummer två av den. Här finns intressant material, bland annat en intervju med Gunilla Bergström, skapare av barnboksfiguren Alfons Åberg. Han är ju en riktig filosof som vänder och vrider på existentiella frågor. Som i "Hur långt når Alfons?" Bergström avslöjar att hennes smak för filosoferande föddes i barndomen med en pappa som gillade att vrida och vända på påståenden.
  Merete Mazzarella, känd för sina vardagsfilosofiska böcker i skiftande ämnen skriver om sin favoritfilosog, H-G Gadamer som blev 102 år gammal. Han var så vital så han läste och kommenterade allt som skrev till hans 100-årsdag!
En annan kul artikel handlar om frågan om filosofer har humor. Och visst har de det, det är bara ett ganska outforskat område.
  Dessutom kan man skriva till tidningen och ställa mer eller mindre filosofiska frågor.

Ett annat teatermord

 Igår skrev jag om en sprillans ny thriller med teater och mord som tema. Men egentligen är den bästa romanen med den kombinationen skriven för länge sedan, 1834. Jag tänker på Carl Jonas Love Almqvists  [1793-1866] roman "Drottningens juvelsmycke". Det är ju är den stora svenska klassikern om androgynen. Tintomara, som är den svenska litteraturens Hen med stort H, queer långt före ordet uppfanns. Dessutom "ett paradisbarn", alltså en varelse bortom ont och gott. Både män och kvinnor dras till henne men hon är en gäckande skugga som inte kan fångas.
   Det är Almqvists mest kända roman  och den utspelar sig mitt under händelserna kring Gustav III:s maskeradbal, under vilken kungen blir mördad 1792. Boken liknar inte något annat i litteraturen men den känns också förunderligt samt modern.
    Den träffar i ett hjärta av Sveriges historia, där konungamordet står i centrum genom dess upprepning i ett statsministermord 1986. Fast Stockholms dåtida polischef Liljensparre var en betydligt skickligare utredare än Hans Holmér. Att många av de skyldiga inte straffades berodde på det politiska spelet kring mordet där kungens bror, hertig Karl, satt som spindeln i nätet och dirigerade utvecklingen.
    Har ni inte läst romanen så gör det! Almqvist är en av svensk litteraturs mest originella författare, både romantiker som realist och tidig feminist. Drottningens juvelsmycke var ett av flera Almqvist-verk som av kyrka och stat ansågs farliga för deras revolutionära potential. Almqvist var radikal och verkade aktivt för allmän rösträtt.  Han slutade sitt liv i landsflykt, anklagad för giftmordförsök; något som onekligen ger extra udd åt den berömda repliken i Drottningens juvelsmycke: »Tintomara, två ting äro vita: oskuld och arsenik.«