I småstaden händer det

Spänningsromanen"Liv" är den andra boken i serien om den egensinniga TV4-journalisten Ellen Tamm, och en fristående fortsättning på "Lycke" som kom ut 2015.

   Författare är Mikaela Bley,  född 1979 och bor i Stockholm. Hon har tidigare jobbat som inköpare på TV4, men skriver nu på heltid.Och hon verkar ha talang för att vrida till intriger och småstadsmiljön är ett säkert kort i svensk spänningslitteratur.

    Det är en varm dag i slutet av augusti när kriminalreportern Ellen Tamm lämnar Stockholm för att åka till sitt föräldrahem i Sörmland. Hon kan inte längre fly från det förflutna och de mörka minnen som väcktes till liv när hon rapporterade om fallet Lycke i början av sommaren. Nu ska hon tillbaka till platsen där allt började, när hon var åtta år och hennes tvillingsyster dog.
   När Ellen stannar för att tanka i Stentuna, utmed riksväg 52, får hon höra att en kvinna har hittats brutalt ihjälslagen vid en åker en bit därifrån. Ingen tycks veta vem hon var eller vad hon gjorde i trakten, och mordet skakar många i byn.Ellen börjar - förstås -  nysta i den döda kvinnans öde och ju mer hon gräver i vad som hänt, desto mer inser hon att småstadsidyllen rymmer hemligheter och att det är mycket som inte är som det verkar. Inte minst när det gäller henne själv och systerns död....

En omistlig röst

Alltsedan 1970-talet har Kjell Albin Abrahamson rapporterat från och om det kommunistiska Östeuropa och det postkommunistiska Central- och Östeuropa. För några veckor sedan avled han i Polen, som blivit hans andra hemland.
 Därmed har en skarp och välformulerad iakttagare tystnat och det förlorar vi på. Kjell Albin var mycket väl insatt i östeuropeiska fakta och historia, det märks när man läser honom.
   I boken "Låt mig få städa klart! Om kommunister, kryptokommunister och antikommunister", som kom 2014, vänder den folkkäre utrikeskorrespondenten för första gången på perspektivet och granskar Vänsterpartiets och kommunismens roll i Sverige.
  " Jag förfasas över hur lättvindigt vänstern tar på kommunismens brott. Den överslätande inställningen till den bolsjevikiska terrorn är obegriplig, liksom att det fortfarande finns de som kallar sig kommunister.I vårt land finns ett stort intresse för nazism men inte för kommunism. Att värna om nazismens offer men inte om kommunismens är halvtidshumanism. Ett barn som dog av hunger och kyla i Gulag är inte mindre värt än barnet som eldades upp i Auschwitz ugnar. Förhörsmetoderna och tortyrinstrumenten i nazistiska fängelser skiljer sig inte från de kommunistiska" , påpekar han med skärpa.
   Av Sveriges viktigaste opinionsbildare rankades han 2012 på plats 66. För kommunister vore 666 nog ett lämpligare tal.Det som finns att vänta på är den sista boken han hann färdigställa, "Sror var Lenin" som beskrivs som en kritisk biografi. Den kommer på nyåret 2017 och blir intressant läsning. Det har ju gullats mycket med Leinin i olika sammanhang ti
digare.

Tänker katten?

   Efter att just ha gått kvällspromenad med hunden, och träffat på alla kvarterets katter, som med dödsförakt kastar sig ut framför bilar, så skulle jag vilja döpa om Bo Söderströms kattbok "Hur tänker din katt?" till "Tänker din katt?". Någon riskbedömning gör de ju inte och hunden Hubbe tittar förundrat på dessa skuggor som far som skjutna ur en kanon.
   I den här boken lägger man, än en gång, ut texten om när vildkatten blev tam och var din katt vill bli klappad för att må extra bra och varför vissa katter är aggressiva.
    I denna bok får du svar på dessa frågor och många därtill. Trots att det under de senaste åren skett häpnadsväckande forskning om katter når dessa spännande resultat sällan utanför universitetens snäva krets.
    I denna bok tolkar forskaren och biologen Bo Söderström - han har skrivit om fjärilar förut - de allra mest intressanta resultaten från forskningsfältet på ett populärt sett. Trots mer än 30 år med katter fick författaren aha-upplevelser och lärde sig nya saker om katters beteende när han skrev vart och ett av kapitlen.
   Med den här boken kommer du att fascineras än mer över katter och deras beteende, påstår förlagsreklamen. Men hur det är med kattens tänkande fick jag imnget ordentligt svar på, trots all forskning.

Farlig diplomati

New York och en internationell FN-konferens har samlat delegater från världens alla hörn. Men när en av konferensens nyckelpersoner dör under oklara omständigheter samtidigt som en medlem av den finländska delegationen börjar uppföra sig märkligt är det dags för diplomaterna Kaius Rapasalo och Jenny Furuskog att göra egna efterforskningar.
  "Bala Garbas anteckning" av Birgitta Stenius är en spänningsroman som initierat skildrar en vecka i den internationella diplomatins värld.Och författaren vet vad hon skildrar. Hon har arbetat hela livet inom finländsk utrikesförvaltning, både på UM i Helsingfors och på olika ambassader runt om i världen, som i Rom och Mexiko. Nu är hon dock pensionerad och driver Bed & Breakfast i Bromarv, långt från diplomatins glassiga värld.
  Detta är hennes andra roman och hon ger ut den på Vilda Förlag, ett nytt finlandssvenskt förlag som drivs som ett andelslag av ett antal driftiga kvinnor, bland dem Monika Fagerholm.

Hägg om Strindberg

Det var på tiden - att Strindberg får en modern biografi. " Sanningen är alltid oförskämd" hade länge varit planerad att komma ut hösten 2016 och Göran Hägg lämnade in sitt slutgiltiga manus några veckor före sin plötsliga död i våras. Nu är boken utgiven och klar.
  "Inget utom upplagor och royaltyinkomster är riktigt mätbart när det gäller litterär storhet. Men ska man väga ihop alla tänkbara kriterier på en författares betydelse är det ingen tvekan om att August Strindberg fortfarande är Sveriges ledande klassiker och rimligen kommer att vara det för överskådlig framtid", hävdar Hägg.
    Förstås hittar man galna idéer och dumma synpunkter hos Strindberg eller hans personer, men i de mogna verken nästan aldrig en omöjlig replik, psykologisk orimlighet eller orealistisk reaktion. Aldrig en falsk ton. Hos Strindberg är denna kompromisslösa psykologi en god del av förklaringen till hans bestående storhet.
   Strindbergs åsikter växlar livet igenom. Ofta motsäger de varandra vid ett och samma tillfälle. Men han bytte sannerligen inte opportunistiskt åsikter i takt med tidsmodet. Istället är hans idéer, även där de framstår som mest bisarra, på ett i branschen ovanligt sätt rotade i personliga upplevelser. Och, tänk er hur många av de idéer som dagens kulturdebattörer lanserar kommer att te sig om 50 eller 100 år Bisarra var ordet.
   Hägg ger ett heltäckande och kronologiskt porträtt av giganten. "Jag hoppas att i denna bok kunna skildra både hans mänskliga ofullkomlighet, som han delar med de flesta av oss, och den konstnärliga storhet som de flesta av oss inte delar med honom", skriver Hägg.

Hatet får ni inte

   Det är snart ett år sedan - den 13 november - terrorister slog till i Paris och dödade massvis av människor, bland annat i konsertlokalen Bataclan.

     Efter att hans hustru mördats i terroristattacken lade journalisten Antoine Leiris ut en text på Facebook som delades över hela världen. I den berörande bok som nu kommer på svenska, »Mitt hat får ni inte«, ger han uttryck för sorgen men också för sin vägran att hata terroristerna.

  Så här tilltalar han terroristerna: "I fredags kväll tog ni livet av en enastående människa, mitt livs kärlek, min sons mor, men mitt hat får ni inte. Jag vet inte vilka ni är och vill inte veta det, ni är döda inombords. Om den Gud i vars namn ni dödar blint har skapat oss till hans avbild måste varje kula i min hustrus kropp ha slitit upp ett hål i hans hjärta. Så nej, jag tänker inte ge er gåvan att hata."

   I återhållsamma ord formas en berättelse som redogör för de första tolv dagarna som följde på hustrun Hélènes död: Sökandet, präglat av en strimma hopp. Besöket på bårhuset. Promenaderna med sonen Melvil, 17 månader. Godnattsagorna. Den trots allt nödvändiga leken. Melvils tårar. Och det hoppingivande slutet. 

  Det är ett starkt dokument på drygt hundra sidor som går rakt på livets svåra frågor utan att formulera heltäckande svar. För det viktiga är att försöka, mitt i allt kaos som uppstår.