Ekstedt och elden

 Niklas Ekstedt är en av Sveriges mest framgångsrika kockar. Han driver flera restauranger, varav en, Ekstedt, sedan flera år har en stjärna i Michelinguiden. Niklas Ekstedt är också en uppskattad tv-personlighet med en rad program bakom sig, både i Sverige och internationellt. Hans nya kokbok "Ekstedt över öppen eld" utkommer i åtta länder samtidigt.
   Idén, att gå tillbaka till matlagning som den var före elspisarnas tid, fick han under en skärgårdssemester 2011. Men det är inte lätt att vrida klockan tillbaka, det behövs både mod och uppfinnarglädje för att återskapa smaken av mat lagad på eld. Inte bara öppen eld utan också på vedeldade spisar.
   Torr ved som sprakar i en öppen eld. För oss handlar det numera mest om rekreation och mysig värme, kanske någon gång en grillad korv utomhus. Men i tusentals år var elden människans enda sätt att tillaga mat. Det är det som Niklas Ekstedt vill utforska. Han kallar det för recept för det analoga köket.
    Här får man reda på grunderna i Niklas matlagning:  hur du gör upp en eld, vilken ved som är bäst och varför gjutjärn gör maten god och nyttig. Men framför allt recept inspirerade av nordiska smaker och råvaror. Och du behöver inte ens göra upp en eld, en gjutjärnspanna på spisen räcker oftast bra.
   Ack ja, allt går i cirklar. I min barndom var mat lagad på vedspis ett måste. Det fanns inga alternativ i en skärgårdsstuga. Nu har det livet blivit trendigt.

Vandrar i Europa

 I sin nya historiska roman "Tiden är inte än", författarens fjärde, bygger Elin Boardy upp spänningen kring den ensamma okända vandrarens utsatthet. Språket är både vackert och konkret och Boardy låter vandringen gå till såväl det heliga som det jordiska, det rena och det skitiga. Genom ett medeltida Europa – Kraków, Prag, Dresden, Köln, Amsterdam – utvecklar sig en av alla möjliga berättelser om vår världsdel.
    Romanen börjar i Sverige, cirka 1350. Europa ligger i ruiner, digerdöden härjar och har utplånat en tredjedel av befolkningen. En kvinna lämnar allt bakom sig och flyr ut ur landet, för att möta sitt öde. Detta är början på en vandring som blir mycket lång, för den inte har något annat mål än bort. En flykt som tar henne genom ett laglöst och ödelagt landskap, till platser där folk alltjämt lever och  överlever.  Hon möter pestläkarna, gycklarna, hororna, änkorna och de föräldralösa. Hon möts av såväl vänlighet som illvilja.
    I en tid som vår, då många människor tvingas på flykt, blir den här berättelsen märkligt aktuell. Boardy fortsätter att i varje ny bok byta både tid och geografi, men ändå ständig gräva i ett antal av mänsklighetens eviga teman som frihet, våld, identitet och familj.
  Om jag saknar något i romanen så är det en tydligare intrig, bara vandringen i sig är intressant men man skulle vilja ha lite mer handling.

Terror på Gotland

 Ett av fynden från bokrean är Erik Lewins thriller "Almedalen har fallit" som kom ut i fjol. Det är är en gastkramande thriller om en terrorattack mot Sverige, skriven av en före detta underrättelseofficer med unik insikt i ämnet.
    Det är också en påminnelse om hur symbolen för det öppna samhället på ett ögonblick kan förvandlas till skådeplatsen för vår värsta mardröm. För i skuggan av folkfesten, seminarierna, talen och minglandet i Almedalen tar sig en grupp tungt beväpnade män in genom ringmuren. Deras attack är lika välplanerad som brutal.
     På mindre än en timme har terroristerna tagit kontroll över Visby. Tusentals människor, inklusive statsministern, överbefälhavaren och flera av näringslivets makthavare, tas som gisslan. Samtidigt som polis och militär försöker reda ut vem som ska leda landets styrkor fortsätter terroristerna att sätta sin plan i verket. Och de ligger hela tiden minst ett steg före.
   Författaren kan fakta och har i mer än tjugofem år arbetat i underrättelse- och säkerhetsarbete. Numera är han, lämpligt nog, vd för ett säkerhetsföretag.

   Rekommendrad läsning för alla som tänker sig till den gotländska metropolen i sommar...

Samtid och dåtid

   Norra Sverige fortsätter producera intressanta författare. Som Malin Nord från Östersund. Hennes andra roman, "Barmark" har just kommit ut och den är en betraktelse över hur händelser i det förflutna fortsätter att eka i nutid, från mor till dotter.
   Anja och dottern Hanne måste lämna barndomshemmet på myrmarken vid älven. För att förstå sina oroskänslor och den stumma relationen till sin egen mamma börjar Anja läsa sin norska mormors efterlämnade dagböcker: om hennes dramatiska flykt över fjället i december 1942 från det ockuperade Norge och om de omöjliga beslut hon tvingades fatta för att rädda livet på sitt ofödda barn. 
  "Barmark"  är en mörk, grym och starkt rörande berättelse om sorg som går i arv mellan generationer. En roman om närhet och avstånd och om de förlorade barn som irrar i de jämtländska skogarna med evigt mörker omkring sig. Och hur ska döttrar kunna skydda sig från sina mödrars sorg?
   Malin Nord är nog ett namn att lägga på minnet om man är intresserad av samtidens berättelser om dåtiden.

Trädets tid är nu

    Träden är de största och äldsta levande varelser som finns. Tusenåriga ekar lever mitt ibland oss, och på hemliga platser i fjällen växer granar som sannolikt har varit med när inlandsisen smälte.
Med sina långa liv länkar träden både till det förflutna och till framtiden Så har de också spelat stor roll i världens religioner genom tiderna. Även i de nordiska länderna, där man under våra äldsta kyrkor kan finna resterna av heliga lundar. 
  "Trädets tid" av Christel Kvant, en av mina favoritskribenter i gröna ämnen, väcker på en gång ny och urgammal insikt om trädens stora betydelse för vårt liv och för livet på jorden. Tydligast blir det på öarna: När skogarna fälls försvinner inte bara träden utan även allt det andra: buskar, blommor, svampar, fåglar, djur, vatten. Omvänt är det också trädplanteringar som väcker hopp i fattiga och utarmade delar i världen.
    Christel Kvant har tidigare skrivit en lång rad uppmärksammade trädgårdsböcker. Med den här vill hon ta ett steg till och fördjupa relationen till naturen och det växande. Boken var också nominerad till Augustpriset. En helt fascinerande bok.

Isländsk kärleksroman

    Det är inte så ofta man får läsa isländska romaner på svenska. Men Audur Ava Ólafsdóttirs roman "Den sista kvinnan" har nyss kommit på svenska.

   Det är en roman om hur kärlek tar slut, om hur alla beter sig lite konstigt och om hur hustrun Maria berättar om det hela med en torr humor.

   Det börjar på nyårsafton i Reykjavik. Flóki, som är maken, säger till Maria: Du är kvinnan i mitt liv. Sedan lämnar han henne, efter elva års äktenskap, och flyttar ihop med en man.

    Maria står som fallen från alla skyar, hon söker tröst och råd hos grannen Perla, en mycket kort kvinna, terapeut och spökskrivare av deckare. Men Marias familj fortsätter att överraska. Fadern, som hon aldrig träffat, dyker plötsligt upp på Island för att dö. Och hennes mor har inte heller berättat allt.

   Författarens romaner har erövrat en världspublik med sin blandning av ironi och djup känsla för familjer och deras hemligheter. Hon är konsthistoriker och författare, har länge levt i Frankrike men bor nu åter på Island.Vill man analysera stilen kan man nog hitta franska berättarinfluenser här, i de osentimentala kommentarerna till exempel.

Om liv och död

   Peter Strang är cancerspecialist och professor i palliativ medicin vid Karolinska Institutet samt överläkare vid Stockholms palliativa cancersektion. Han är en uppskattad föreläsare och även författare till faktaboken " Så länge vi lever".
  Nu kommer hans första roman "I skuggan av sommaren" som är en ljus bok mot en mörk bakgrund.
   Under några avgörande sommarmånader ställs livet på sin spets. Många sanningar och relationer behöver omprövas. Men samtidigt börjar en ny livslängtan tränga undan den livströtthet som Jacob så länge levt under. Vänskapen med Mattias blir avgörande. Kanske också mötet med Malin.
    Utanför fönstret pågår det vanliga livet. Det som handlar om sommar, bad, båtar, glasstrutar och utomhusserveringar. Allt är som vanligt, men ändå inte. Inte för Jacob. Inte längre. Inte sedan mötet med läkaren som gav honom cancerbeskedet.
    Ibland känns berättelsen tillrättalagd, man vill protestera och påpeka att det finns mycket mer mörker för den sjuke än det som skildras. Och alla är nog inte så förlikade med tanken på döden.
Ändå är det en bok man läser till slutet och funderar länge på. Cancer är ju en sjukdom som drabbar så oerhört många i vår tid.