Ett annorlunda lexikon

I den självbiografiska klassikern ”Familjelexikon”, som kom ut på italienska 1963, tecknar Natalia Ginzburg ett kärleksfullt och oförglömligt porträtt av sin italienska familj, genom en lika originell som humoristisk roman om språk och historieberättande. Fadern Giuseppe och modern Lidia – som ständigt är på kollisionskurs – fyller huset i Turin med vänner, böcker och politik, allt medan de fem barnen växer upp och Mussolinis skugga faller allt längre över landet. Men i det här hemmet pratar man och berättar historier, om barn och barnbarn och om äldre släktingar alla mer eller mindre kufiska. Trots den dystra tiden så är det här ingen dyster roman. Den berättar om hur varje familj har sitt eget språk, egna referenser och koder som bara förstås fullt ut inom familjen. Så var det åtminstone i det nära förflutna, nu vet jag inte om det funkar så när alla verkarhöra till den stora nätfamiljen. Ginzburg skrev tidigt i "sann historia"-traditionen. Hon kunde inte förmå sig till att göra "hitte på" av verkligheten. Men "det finns också många saker som jag minns och som jag låtit bli att skriva, bland dem många som rör mej personligen" skriver hon i det korta förordet. Och så ber hon läsaren komma ihåg att böcker som bygger på verkligheten bara är glimtar och skärvor av det vi sett eller hört. Boken är mycket läsvärd och finns nu i pocket.

Snö över Nice

Det är vinter i Nice och snön faller över Promenade des Anglais. Mitt under polisens årliga bal kommer ett larm. Ett svenskt par i 50-årsåldern har hittats döda i lägenheten de brukar hyra i badorten Beaulieu.Så inleds den tredje delen av Britt Peruzzis deckarserie i Rivieranmiljö, "Frusen timme" heter den. Än en gång får kriminalkommissarie Alda Luppi vid Nice-polisen ett svårlöst fall på sitt bord.

Någon har skjutit det svenska paret i deras säng. Snart visar det sig att det finns ett annat mysterium knutet till dem, några år tidigare har deras tonårige son försvunnit i vad som troddes vara en olycka men hans kropp har aldrig hittats. För att lösa det komplicerade fallet tvingas Alda ta sig till den kalla och vintriga ön Ven. Under resan får hon tid att reflektera över sin egen livssituation och de svåra val hon måste göra. Hennes äktenskap går på tomgån men hur ska hon kunna såra adoptivdottern som är hennes allt? Peruzzi tecknar omsorgsfullt sina karaktärer, och parallellt med själva deckargåtan får man följa med till miljöer som är målande beskrivna och läsaren känner verkligen doften av Provence, av mat och viner. DEn fjärde delen i serien kommer lagom till sommaren och har titel "Ensam ö".

Skrämmande aktuell

Hela vintern har trycket mot Ukraina ökat och idag, den 24 februari, har den ryska krigsmaskinen mullrat igång med en invasion av grannlandet. Varför detta, och varför nu? Efter lite letande i hyllorna hittade jag Anne Applebaums bok "Röd hungersnöd - Stalins krig mot Uktraina". Boken kom på svenska 2019 och författaren är amerikansk publicist och författare med rötter i Polen. Hennes bok om de ryska fånglägren belönades med Pulizer-priset 2004. Den här boken, som är en tegelsten på drygt500 sidor, ger också en

utmärkt bakgrund till varför Ryssland avskyr Ukraina. Man är helt enkelt livrädd för att det ukrainska exemplet på frihet och demokrati ska sprida sig till Ryssland och underminera herr Putins maktapparat. Det började 1929 när Stalin lanserade kollektiviseringen av lantbruket, något som kan beskrivas som den andra ryska revolutionen. Den tvingade miljoner bönder att lämna sina gårdar och inordna sig i kollektiv. Resultatet blev vanskötsel av odlingar och en katastrofal hungersnöd, den dödligaste i europeisk historia. Svälten slog till ögonblickligen och människor började äta allt de kom över: gräs, bark, hundar eller lik. Enligt uppgift dog 5 miljoner ryssar av hungersnöden 1932-33 och av dem var 3,9 miljoner ukrainare! "Röd hungersnöd" är ett skakande vittnesbörd om de människor som dukade under och om dem som kämpade för att överleva denna ohyggliga ondska.I Ukrainas historieskrivning kallas den här svälten för "holodomor", men termen har naturligtvis nedvärderats och förlöjligats av rysk historeskrivning även om de styrande vet vad som hände och varför. Men Putin beundrar Stalin och kan naturligtvis inte medge att idolen gjorde någonting fel, tvärt om. Han har nu dragit på sig Stalins imperialistiska stövlar för att återupprätta Sovjetunionen. Propaganda, hat oh desinformation är vad som når de vanliga ryssarna via statskontrollerade media och språket och tonen är till för att piska upp hat och misstänksamhet, som ju har en så bra grogrund. "Precis som 1932 är ständigt tal om krig och fiender än idag användbart för ryska ledare som inte kan förklara varför folkets levnadsstandard har stagnerat eller rättfärdiga sina egna förmåner, rikedomar och makt", skriver Applebaum. Hennes språk och starka beskrivningar framkallar minnet av ett av de värsta brotten mot mänskligheten under tjugonde århundradet och visar hur det kan skapa ett nytt hot mot den framtida politiska ordningen.

Hon som inte syns

Molly arbetar som städerska på det anrika Regency Hotell.Hon är van vid att vara osynlig för vem skulle bry sig om hur en rumsstäderska ser ut? Det är utgångspunkten för kanadensiskan Nita Proses debutroman. Molly är exceptionell på sitt jobb och hon älskar det, älskar att bli en annan när hon tar på sig den svartvita uniformen. Men har desto svårare i kontakten med andra människor. Mollys kära mormor har nyss gått bort, dessutom lyckades en så kallad pojkvän lura av Molly och mormor alla deras sparpengar. Så Molly mår inte speciellt bra, nej verkligen inte. När Molly ska städa i affärsmannen Charles Blacks svit hittar hon honom död i sängen. Hela hennes liv förändras, hon blir synlig, granskad och ifrågasatt. Så för att återfå sitt gamla, osynliga liv måste hon ta reda på vad som hände i Mr Blacks svit och kanske också vad som händer i de andra hotellrummen. För allt är inte som det ser ut, det kan en städerska se. Molly är

en udda hjältinna man lätt tar till sig och vill veta mer om. Hoppas hon återkommer.

Om minnenas makt

Fiona Valpy

skriver romaner som ofta utspelas under andra världskriget, och där finns ju stoff att hämta. Hon är britt från början, har bott länge i Frankrike och har nu flyttat till Skottland. Och om just de länderna handlar hennes "Ett hav av minnen". Det börjar i nutid när när Kendra för första gången på länge besöker sin sjuka mormor Ella. Hon har bara en begäran: att Kendra ska skriva ner hennes historia innan hon glömmer allt och Kendra får ett digert material att ta hand om. Berättelsen börjar 1937, då förändras sjuttonåriga Ellas liv för alltid när hon skickas till vackra Île de Ré vid den franska Atlantkusten över sommaren. Där träffar den karismatiska Christophe och hans syster Caroline. De utforskar öns sandstränder och klara vatten, och för första gången i sitt liv känner Ella sig fri och lycklig. Men när kriget kommer förändras allt. Ella tvingas återvända till Skottland och hon känner att hon kommer längre och längre från den hon var på Île de Ré. Kan hon någonsin hitta tillbaka? Och vill hon det? Det här är den andra roanen av Valpy som jag läser, den första var "Sömmerskans gåva" om livet i Paris under ockupationen. Den här romanen har ett lite ljusare anslag men visst är berättelsen dramatisk så det förslår.

Theorin i toppform

Johan Theorin har en mycket egen berättarton i sina öländska mysterier. Del fem, "Benvittring" har just kommit ut och den är lika kusligt bra som föregångarna.

En gammal man dör i ett stenras på en ödslig öländsk strand. På marken har han hunnit lägga en krans av rosor och en bunt gamla brev. När polisen Tilda Davidsson lyfter på kransen hittar hon benrester från en man som sist sågs i livet tillsammans med hennes 86-årige släkting, skepparen Gerlof. Och Gerloff går som en sammanbindande tråd genom Theorins berättelser. Han vet vad som hänt för länge sen och hur dåtid hör ihop med ochpåverkar nutid. Gerlof är nu sjuklig och kraftlös, men måste ändå ta reda på varför en gammal tragedi ännu skapar rädsla och hat. Ett hat så starkt att mordet på stranden bara är början. Så mycket mer ska inte avslöjas om handlingen, det vore att förstöra läsupplevelsen. Men förutom egenartade intriger är Theorins språk mycket njutbart och målande. Jag minns ännu vilken fasa han målade upp i en ödslig fyr i "Nattfåk". Den berättelsen glömmer man inte. Författaren är yutterst skicklig på att väva in gammal folklore och skrönor i berättelserna, som ibland är på gränsen till skräck. Men han gör det så väldigt bra.

Tillbaka i Doggerland

Maria Adolfsons spänningsromaner med handlingen förlagd till Doggerland får allt fler läsareoch det är inte konstigt, så bra som serien är. Doggerland äe ett fiktivt öland mitt ute i Nordsjön och en gång för oerhört länge sedn fanns här land och människor, men sen kom en tsunami och spolade bort allt. Nu har det uppstått i nyskepnad. "Fallvind" är den femte romanen i serien och är precis nyutkommen. Det börjar med att två ungdomar i tjugoårsåldern hittas döda i huvudstaden Dunker med bara ett dygns mellanrum. Åtminstone det ena dödsfallet är mord men även det andra ser egendomligt ut. Karen Eiken Hornby är föräldraledig med lilla Selma och inte alls nöjd med att behöva återgå i tjänst.Men coronapandemin har slagit hårt mot polisbemanningen och Karen gå

r pliktskyldigt tillbaka. Men särskilt trevligt är det inte att arbeta ihop med den tillknäppta Astrid Nielsen, som inte vill berätta varför hon sagt upp sig. Snart börjar de dock misstänka en koppling mellan dödsfallen. Frågan är om fler står på tur och varför någon bevakar Karen.Och Karens privatliv strular, hennes mors hus brinner ner och Karen bjuder henne och sambon att ta över Karens hus medan hon och hennes familjflyttarin i ett "utvecklingsprojekt". Och så får Leo ett anbud att spela på en gala och det vill han inte tacka nej till fast en storm nalkas. Som vanligt är romanerna bra, men här tycker jag nog att intrigen är lite tunn. Man har vant sig vid mer handling. Å andra sidan blir man mer bekantmed Karen.