Med rot i det egna

Alex Schulman

har vunnit många läsare med de dokumentära romanerna om sin kända färgstarka släkt. som ”Skynda att älska” och ”Glöm mig”. Schulmans nya roman, "Överlevarna" sägs vara fiktiv men jag har mina tvivel. Här finns alla behövliga ingredienser från tidigare böcker med bara en lätt slöja över. Schulman är en vampyrisk författare som suger musten ur familjens liv. Tre bröder, en mamma som dricker och en åldrade pappa.Sommar på landet utan idyll.I öppningsscenen håller bröderna på att slå ihjäl varandra när de ska sprida moderns aska i sjön vid torpet. Schulmans litterära skicklighet är god och svämmar över av metaforer. Nutid och dåtid flyter ihop. Sommaren i torpet förflyter segt. Barnen får inte titta på tv. Mamma och pappa kan försvinna in i berusningens dimmor, men vad ska barnen göra? Kärleken finns nog men uttrycks sällan. Barnens övergivenhet gestaltas finkänsligt utan att dölja brutaliteten. Här steker de en fisk levande. Här sitter de i en bil med full pappa vid ratten och ångest i varje utandning.Ångesten från de här somrarna lever kvar i de vuxna fast de inte låtsas om det. Måste ändå fråga mig hur mycket mer text det går att krama ur barndomen. Borde inte allt vara berättat nu?