Den handlade om en ung kvinna som är rätt lik henne själv. Julia Andersson heter hon och hon är textilkonstnär. Hon bor ihop med en betydligt äldre man men känner sig också dragen till en rik och excentrisk man. Åtrå och otro? Och hur fri är den fria kärlek en om man är kvinna?Några av personerna här hör till den dåtida kultureliten. Harry Schein och Olof Palme till exempel.
Den här romanen har legat som manus i en låda i nästan 40 år. När den nu ges ut så är det en egendomlig upplevelse att läsa den. Jag, som bodde i Stockholm på 60-talet känner igen mycket. Ändå är det som att se på gamla foton, lite blekta färger, en del detaljer man inte minns just så. Onekligen en intressant tidsresa till det nära förflutna som redan känns omodernt.
Tänk så naiva vi var som unga.
Men roligt var det.
Tänk om man skulle våga se några gamla manus i vitöga! Vem vet vad som kommer fram.
Är det inte så att förebilden till den rika man huvudpersonen förälskar sig i är Harry Schein? Han hade ju ett mycket gott öga till unga intellektuella kvinnor.
SvaraRadera