Gåtor vid polcirkeln

"Polcirkeln" är den första delen i en ny trilogi som utspelar sig i staden Stenträsk i Norrbotten. Med börjar Liza Marklund ett nytt kapitel i sitt författarskap. Författaren är född och uppvuxen i Pålmark i Norrbotten, cirka tolv mil söder om polcirkeln, i det vackra landskapet med snö, is och skogar

men också med polarmörker vintertid, isande vinad och ödsalighet både i och omkring människor. Liza Marklunds nya roman är en mångfacetterad historia i den genre hon skakade om och förnyade så radikalt i slutet av 1990-talet. Nu bryter hon återigen ny mark med en roman i nordic noir som spänner över fyra decennier. Fem tonårsflickor i den lilla staden Stenträsk i Norrbotten träffas en gång i månaden för att diskutera litteratur men en av dem försvinner spårlöst sommaren 1980. Fyrtio år senare hittas hon mördad, ingjuten i ett brofundament över Piteälven. Julen 2020 återförenas de fyra kvinnorna i bokcirkeln, som de kallade för Polcirkeln, för första gången efter kamratens försvinnande. Det står snart klart att någonting i flickornas relationer utlöste det våldsamma brottet. Frågan är vad, och vad som drev dem då och vilka konsekvenser det fick. Jag gillar stämningen och det säkra berättargreppet som drar läsaren med sig från första sidan. Men ibland blir det väl rörigt med alla kompisar, familjemedlemmar och bekanta som trängs i berättelsen. Det hade inte varit fel att strama åt här för att göra det mindre rörigt. Och som berätteklsen utvecklas så blir en del av kvinnorna till schabloner som symboliserar olika drag i det moderna Sverige. Men slutet är magnifikt och tar läsaren på sängen, så visst sitter takterna i hos marklund.