Kvinnor som tar risker

Det är skottåret 1912 i Helsingfors och Finland är ännu en del av Ryssand i Mia Francks roman "Galanterna". I huset Hoppet bor bästa väninnorna Dagmar och Hilma och deras hem är samlingspunkten för en kvinnofyrklöver med Klara och Ebba, samtliga självförsörjande yrkeskvinnor.

De har alla sina drömmar om ett större liv, Dagmar drömmer om en egen hattaffär och en resa till Paris. Men att röra sig i staden är att ständigt vara betraktad och påpassad, det gäller att undvika de fräcka ryska militärerna och att ha manligt beskydd för att få äta på restaurang. Frihetslängtan bubblar under ytan och de bestämmer sig för att bli unga män i det offentliga rummet. Väninnorna utmanar gränserna: de klär sig i kostym och går ut som män och dansar, de tar risker som kan sluta illa. De betraktar varandra: herr Dagmar Nyholm, herr Klara Bergman, herr Hilma Holmström och herr Ebba Jonsson. Från topp till tå, fyra herrar som granskar varandra. En trygghet i kavajen, att karlar ser så lika ut i kostym. Hilma rättar till Klaras krage. Ebba drar i sina skjortärmar. Galanterna är en bred, historisk Helsingforsroman med dokumentära blänk från verkligheten.Dagmar lär ska vara tecknad efter en av författarens anmödrar. Staden är bekant men tiden en annan. Frihetskänslan i berättelsen är stark: vad händer i en människa som plötsligt inte längre accepterar sin trånga roll utan börjar följa sin egen vilja? En sak som stör min läsning är inklippta klipp från den tidens tidningar. Det ska väl förstärka det dokumentära kan jag tänka mig men det splittrar berättelsen och tankarna växlar in på stickspår. Franck har tidigar i "Bombträdgården" skrivit om de finska krigsbarnen.