En blogg som tipsar om aktuella böcker, kommenterar fenomen kring läsning. Här skriver jag om alla slag av böcker - lyrik, prosa och fakta i en salig blandning.
Min blogglista
söndag 22 augusti 2021
Homans nyfikne förfader
Efter elva böcker kände kanske Jan Mårtenson att det behövdes något nytt i serien om Johan Kristian Homan, antikhandlaren i Gamla stan. Här handlar det därför om hans farfars farfars far, Johan Sebastian Homan, som är vicepastor i Storkyrkan för att assistera sin morbror och ganska raskt utnämns till hovpredikant. Handlingen i "Guldmakarna" utspelar sig 1791 och 1792, en orolig tid som förebådar mordet på Gustaf III (det vet ju vi, men Johan Sebastian bara anar)och slutar med kunens död. Det vimlar av många autentiska personer och författaren är väl påläst om deras roller. Förutom kungafamiljen är det Bellman, Armfeldt, Axel von Fersen och hovstallmästare Munck, för att nämna några av de mest kända.
Intrigen är inte huvudsaken i de här böckerna, och i den här är den dessutom splittrad i två delar. Förutom intrigerna inför kungamordet finns det också ett fiktivt mord, och det är det som Johan Sebastian efter bästa förmåga försöker utreda. Som sin sentida ättling blir han både misstänkt av polisen och slagen i huvudet. Däremellan är det hovnöjen, måltider, promenader i vagn och vad man mer kan tänka sig av tidens nöjen.
I den dubbelvolym jag har i hyllan,utgiven 2003, finns också den andra delen om pastor Homan med titeln "Häxmästaren". Här har Homan straffats för att han som vän till Armfeldt följt med denne på en resa till Italien och eftersom den nya regimen med hertig Carl och Reuterholm gör allt för att rensa ut gustavienerna så råkar han illa ut igen.Han döms för landsförräderi och förvisas till den obetydliga ön S:t Barthélemy i Karibien. Och där tar nya äventyr med, Västindiska kompaniets styresman på plats blir mördad på en enslig strand och naturligtvis är Homan en lämplig syndabock. Så medan voodoo- trummor dunkar i natten och sköna kvinnor samlas på baler måste Homan än en gång, som sin sentida släkting, ge sig ut på mördarjakt.Gillade den här delen för att den så väl beskriver liv och natur på en gudsförgäten tropisk ö. Men nu har jag - nästan - fått nog av den gustavianska tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar