Långt ifrån spionromantik

 Eftersom Denise Rudberg och hennes utmärkta romanserie Kontrahenterna, om kvinnliga agenter under kriget, tycks ha avbrutits så har jag nu i sommar med behållning läst Jan Bergmans dokumentära "Sekreterarklubben" från 2014 och den är bra!

Författaren Bergman är en känd film- och TV-producent/-regissör och journalist från svensk TV och han har ägnat många år åt att gräva riktigt på djupet i annars oåtkomliga källor om de allra hemligaste delarna av svensk och internationell underrättelseverksamhet och om vad som skedd i "Nordens Casablanca" som Stockholm kallades under de här åren.
.

 Ursprunget till detta är att Bergmans egen mor var en av de hemligaste agenterna inom C-byrån, den svenska militära underrättelsetjänsten. Hon ingick i en grupp kvinnliga agenter som kallade sig själva ”Sekreterarklubben”, flera av dem hade sekreterarjobb på ”intressanta platser”, och rapporterade till den militära underrättelsetjänsten.En av flickorna som kom in i nätverket sent var Janet Horney, om henne skrev jag lite tidigare här i bloggen.
Bergman har ägnat många år åt att gräva riktigt på djupet i annars oåtkomliga källor om de allra hemligaste delarna av svensk och internationell underrättelseverksamhet. Ursprunget till detta är att Bergmans egen mor var en av de hemligaste agenterna inom C-byrån, den svenska militära underrättelsetjänsten. Hon ingick i en grupp kvinnliga agenter som kallade sig själva ”Sekreterarklubben”, flera av dem hade sekreterarjobb på ”intressanta platser”, och rapporterade till den militära underrättelsetjänsten.

 Bergman lägger inget romantiskt skimmer över berättelsen. Det är en brutal skildring av hur människor blir kuggar i ett cyniskt spel och kastas bort när de inte längre behövs. När deras chefer pratar om "flickorna" är det med föraktfull ton.