Förlorad Dalarö-idyll

   Bo Tilliander är skärgårdsbo, författare och konstnär och har gett ut ett antal böcker kopplade till Roslagen. I våras kom hans bok om Dalarö med underrubriken Minnen från skärgården.

   Tiden är 1940 och 50-tal, en tid när moderniteten bryter in och förändrar hela strukturen. Lots- och tullstationen som funnits här sedan urminnes tider rationaliserades bort, badgästerna försvann eller blev stugägare och sommarbofasta. Under andra världskrigt kom många baltiska flyktingar till Dalarö i allaehanda flytetyg och de togs om hand av frivilliga. Många stannade kvar och började jobba på det lokala båtbyggeriet.

  Tilliander berättar ledigt och strör in anekdoter och kallar fram bilder av en svunnen Dalarö-tid. Eftersom han också är konstnär så illustreras båken med hans målningar och med gamla och nya bilder.

   Vill man resa tillbaka till barndomens skärgård och den känsla som fanns då är det här nöjsam läsning.

Anttis skarpa tänkeri

   Jag har alltid gillat Gerda Anttis frispråkiga kvinnor som vet så mycket om livet.

   Nu har Antti, som är 80 +, kommit med en ny roman. "Adamsons" heter den och den handlar faktiskt om Adam och Eva - och om oss som är deras efterföljare. För vad hade hänt om inte Eva gjort så att hon och Adam kördes ut ur paradiset? De blev entreprenörer i stället för Guds arrendatorer och det var bra tycker Nora, huvudpersonen som för fram författarens tankar.

   Nora bor sen några år på äldreboendet Gullvivan, men än är hon inte helknasig, konstaterar hon, och buss kan hon åka på egen hand. Och hennes "tänkeri", som hon kallar det, är det inget fel på. Nora är en skarpsynt kvinna som synar både sitt eget handlande under ett långt liv och allt elände som hänt och fortfarande händer i världen. Inga snälla tankar alltid men mycket underhållande.
   Romanens titel fick mig att tänka på att prästerna förr brukade skriva in barn utan känd far i kyrkboken med efternamnet Adamson - som en blinkning åt gamle Adam.

   Jag har lyssnat på en ljudbok där författaren själv läser romanen. Den är suverän.

Ett riktigt läsäventyr

   Ibland snubblar man över böcker som man inte trodde fanns. Patrick Süskinds "Parfymen -en mördares historia" är en sådan bok. Den kom på svenska i mitten på 80-talet och har sedan dess getts ut i fler upplagor liksom i pocket.(Tycker pocketomslaget här är alldeles missvisande.)

   Jag vet inte dess mer om författaren, ingen roman som går upp mot "Parfymen" har kommit men det gör inget för det är en både fascinerande och frånstötande historia om Grenouille, oäktingen som föds 1738 i Paris mest illaluktande kvarter där hans mor är fiskmånglerska. Han överlever mot alla odds och han har en egenskap som gör honom unik. Han har ett absolut doftsinne som för honom till parfymindustrin och som gör honom besatt av att hitta den unika doften av hur ung kvinna luktar. Ett utforskande som förvandlar honom till ett rovdjur.

   Jag tänkte på Grenouille när jag såg Breicvik i teve. Det finns människor som inte förstår att deras tankar, ord och gärningar är onda.
    Och sådana har funnits i alla tider.

Öländskt alvar

   Johan Theorin har skickligt vävt in öländska skrönor och vandringslegender i sina kriminalromaner. "Nattfåk" är verkligen i en klass för sig - har ni inte läst den så gör det!

   Nu har han gett ut en samling noveller och de har alla öländskt nav. "På stort alvar" heter den och här har han samlat gamla historier, sjömanshistorier och berättelser om allt under himmel och jord. Det finns mycket som händer i och vid gamla rösen och stenkyrkor... Se till att dörren är låst när ni slutar läsa.

   Några av novellerna handlar om skeppare Gerloff Davidsson, bekant för alla som läst Theorins deckartrilogi.

   Jag får precis samma krypande mys-skrämselkänsla som när man som barn hörde historier berättas om gångna tider, historier som inte passade barnaöron men just därför var så lockade. Sen måste man få vuxensällskap ut på toan, ifall att...

Karins trädgård i Sundborn

   Om ni har vägarna förbi Dalarna i sommar så gör ett besök på Carl och Karin Larssons gård Sundborn i Lilla Hyttenäs. Både hus och trädgård är värda både ett och fler besök.

   Man kan också läsa Christina Högard-Ihrs bok "Karin Larsson och blommorna i Sundborn", en bok som berättar om Karin och hennes odlingsintresse.

   När Karin Larsson levde var det blommornas tid. Nationalromantikens naturmåleri, de franska impressionisternas ljusskimrande lövverk, och de stiliserade jugendslingorna växte fram överallt. Samma år som Karin och Carl Larsson flyttade till Lilla Hyttnäs i Dalarna, Carl Larsson-gården, grundades Arts & Crafts-rörelsen i England 1888. Skönhet i hemmet eftersträvades och stiliserade växter i tapetmönster och tyger präglade inredningen.
   Men trädgårdsinspiration hade Karin Larsson fått i Frankrike, i Grez-sur-Loin där hon och Carl hade träffats. Karin odlade också trädgårds- och köksväxter som var vanliga i svenska allmogeträdgårdar.Hon odlade narcisser, tulpaner och liljor i krukor för att pryda hemmets alla rum och många av arrangemangen hittas i Carl Larsson tavlor ofta tillsammans med någon medlem av den stora familjen. .
   Intervjuer med släktingar, Karins brev och Carl Larssons egna texter ligger till grund för boken där målningar, illustrationer, gamla fotografier och nytagna miljö- och växtfoton kompletterar bilden av Karin Larssons liv i Sundborn.

För Brunetti-fans

   Det var ett tag sedan det kom någonting nytt av Venedigskildraren Donna Leon, men nu har " En dunkel död" kommit ut och den kan verkligen rekommenderas som sommarläsning.

    Det handlar om miljöaktivisten Marco Ribetti som sitter anhållen efter att ha demonstrerat mot miljöfarliga utsläpp från ett glasbruk på ön Murano utanför Venedig. Kommissarie Brunetti blir ombedd att med hjälp av sina kontakter få mannen på fri fot. Det blir upptakten till en vindlande kriminalhistoria i samtidens Italien, där Ribettis frigivning väcker ilska.  Brunetti befinner sig snart i en härva av motstridiga intressen där pengar, makt och miljöhänsyn står på spel.

   Den korrumperade polischefen är sig lik, likaså Brunettis kärlek till stadsvandring, till familjen och god mat. Att mordgåtan är kopplad till miljöbrott är intressant, ofta är de mycket värre än vi vill tro.

Ett läsvärt P.S.

   Jag gillade skarpt Björn af Kleens bok "Jorden de ärvde". En reportagebok som avslöjade hur de stora jordägarna i Sverige lever i symbios med styrande sossar och lyckas hålla kvar feodala seder som fideikommiss, ett absolut orättvist arvsskifte som gör att en får allt medan resten blir utan.

   Nu har hans andra bok kommit i pocket och den heter "P.S." och är grupperad i sju avdelningar. Det är reportage och krönikor och här kan man läsa om hur hans första bok råkade illa ut, en enskild adelsman ville stoppa den -eller åtminstone få ett fett skadestånd. Fast han hade gått med på att låta sig intervjuas.

   Annat man kan läsa om här är om författarens uppväxt i Hedemora, om vad som döljer bakom Strandvägens flådiga fasade och vilka det är som bestämmer över krogarna runt Stureplan.
   af Kleen har bra blick för klass och vilka olika uttryck klasstänkandet tar sig. Som en ung friherre som säger "vi slutade när alla började spela golf"...
  Underhållande, välskrivet och tankeväckande. Perfekt sällskap när man inte vill vara ute i den gröna vintern.