Gör nåt åt mobbningen!

  I Dagens Nyheter gjorde Maciej Zaremba en lysande reportageserie på temat vuxenmobbning och varför vi i Norden inte låtsas se vad som pågår mitt framför våra ögon. Reportagen finns nu samlade i pocketform - Mobbarna och rättvisan - och det är fortfarande stark och upprörande läsning. I synnerhet som jag känner igen så mycket från hur det går till på åländska arbetsplatser, i synnerhet inom förvaltningen sitter mobbningen som en girig cansersvulst och skickar ut sina metastaser. Arbetarskyddet varken ser eller hör och psykiatrin har annat att göra än att ta hand om krossade människor.
   Hur går det till när anställda uppsöker psykiatrin med samma symtom som krigsoffer?
Vem får betala deras sjukpension och varför väljer rättvisan att se mellan fingrarna? Det är några av frågorna som Zaremba ställer. Och han jämför med hur det är i andra länder.
    I Australien tog en ung kvinna livet av sig efter att ha mobbats att tro att hon var ful och fet. De fyra arbetskamraterna dömdes för "bullying" och en hetsig debatt fördes i landets tidningar där många tyckte att de fyra skulle dömas för mord. "Hur skulle det gå i Sverige? Dum fråga, sånt händer inte här" skriver Zaremba och berättar om flera autentiska fall, där inget hänt. Företag "betalar bort" ibland mot tysthetslöfte, men på arbetsplatsen är miljön som förut. Mobbaren är kung.
   Läs den här livsviktiga boken. Mobbare är inte de som behöver skyddas av tystnad!

Bara tillfälligt

  Så heter en liten antologi med texter som elever vid Åbo Akademis tvååriga författarkurs har sammanställt. Elva skribenter deltar . 
  Det är korta berättelser och längre noveller, resonerande och lyriska och drömlika vävar. En del förefaller vara frön till någonting mer. Bäst att hålla ett öga på de här författarfröna för framtiden.
Som tidsdokument är de intressanta, eftersom de ger en aning om hur unga människor tänker, drömmer och talar.
  Visst, te3xterna har malats genom granskningar och omskrivningar, förbättrats och granskats. Det ärt modigt att lämna ut sin text på det viset och bra att de publiceras.
  Det kan vara början på någonting.

Austers kroppslighet

   Under sitt sextiotredje levnadsår möter den amerikanske författaren Paul Auster plötsligt sitt eget åldrande.
    Han bestämmer sig för att börja skriva dagbok. I nyutkomna "Vinterdagbok" kan man se hur han följer han livet genom kroppens många förändringar: barndomen och upptäckten av sex, den nära relationen till mamman, tonårens svettiga erfarenheter, lusten till skrivandet och sorgen efter pappans död.Han skriver om alla de hus och lägenheter han bott i - kanske lite överflödigt.
   Han minns kärleken till sin första fru och son, och återupplever den bilolycka som nästan kostade hans nuvarande fru och dotter livet. När mamman dör blir han till sist tvungen att ta itu med sin egen dödsångest, panikattackerna som tar över både kropp och hjärna.
  Paul Auster skriver i en ganska ovanlig du-form om åldrandet och kroppen, var den har varit och vad den har varit med om och vad den är idag.Och så upptäcker jag att Auster och jag har samma födelseår, jag som alltid trott att han varit en hel del yngre.
  Som man kan bedra sig!

En lovsång till björken

 Björken har en särställning bland våra träd. Den känns igen av alla och är alltid närvarande vid högtider som påsk och midsommar.
  Nu har Marit Stigsdotter och Bertil Hertzberg skrivit en tjock(300 sidor) och härlig bok om detta träd. "Björk" heter den helt kort. Boken berättar om björken som en del av kulturarvet och vad den har använts till genom tiderna, men också vad den betyder idag och kan bli i framtiden.
    Här finns björkens samspel med andra organismer i naturen, evolution och ekologi. Man möter människor som har en relation till björken och tar del av historiska personers livsöden och  får även läsa om björken i folktron och konsten. Björken har inte bara försett människor med oumbärligt material till hus, verktyg och redskap. En kall kväll som denna är det extra gott att kunna lägga björkved på brasan i kakelugnen. Och under sen vikingatid fungerade björknäver som papyrus, man har hittat många näverbrev bevarade till våra dar.
   Boken är mycket rikt illustrerad och bjuder på ofta överraskande samband och sammanhang inom vitt skilda områden i björkens spår.
 

Vilar på botten

  Den tredje boken av Varg Gyllander, om kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin finns nu i pocket."Det som vilar på botten" heter den. En riktig bladvändare där man får följa två komplicerade och uppslitande mordutredningar och får dessutom veta mer om Pia Levins bakgrund.
   Holtz kallas mitt i natten ut till kryssningsfartyget M/S Vega som ligger och cirklar i ett stormigt hav utan tillstånd att angöra land. En man har hittas död i fartygets omgjorda spa-avdelning och det är först oklart vilket lands polis som ska leda utredningen.
    När den första förvirringen har lagt sig, börjar Holtz undersöka brottsplatsen och påbörjar snart en mordutredning. Kryssningsfartyget går tillbaka till huvudstaden där den blir liggande vid kajen medan Holtz försöker bringa klarhet i mordet.
  Samtidigt jobbar Pia Levin med en förfärande utredning: en hel familj hittas döda och utredarna misstänker att det rör sig om ett utvidgat självmord där mamman har mördat sin familj och därefter tagit sitt eget liv. Men det finns saker som inte stämmer och hon börjar på egen hand utreda fallet trots ett kompakt motstånd från chefer.

Cordelias sena texter

  Hon gladde sig åt att hennes sena krönikor, publicerade i Svenska Dagbladet på 2000-talet skulle ges ut i bokform. Men Cordelia Edvardson fick inte se boken klar, hon dog i oktober i fjol. Nu ges den ut - "För att livet ska bli något mer uthärdligt bör man tro på under".
  Edvarson var ett av barnen som undgick nazismens dödsläger, men så många av hennes vänner dog. När hon flyttade till Israel på 70-talet var det av solidaritet. Men hon hade en skärva i ögat som gjorde att hon såg både det fina och det fula och om det skrev hon. Många fina ögonblicksbilder från Jerusalem flimrar förbi.
   De rör sig över vida vidder, men oftast  kring hennes mest angelägna ämnen: minne, ansvar, skuld, kärlek och medmänsklighet. Hennes egna, starka erfarenheter av livet bildar fond för såväl engagemang som kritik.
  Det är en bok som gör läsaren både klok och sorgsen, sorgsen för människans förmåga att alltid upprepa misstag.
  Texturvalet är gjort av Svante Weyler och Agneta Pleijel, som också skrivit ett förord

Tantsjuka?

  Man brukar lite hånfullt tala om att män liter av gubbsjuka, när de vill titta på unga tjejer-
Nu sitter jag och undrar om man kan säga att kvinnorna drabbats av tantsjuka. Det kommer ju bok efter bok som beskriver den klassiska tantens liv. Rena tantsjukan.
  Den senaste är "Äntligen tant!! med text och illustrationer av Anna Eriksson. Den säljer som smör för andra upplagan är redan ute.
  Eriksson har bedrivit tantspaning och tecknat en satirisk men kärleksfull bok om hur det är att vara tant nuförtiden. Tecknade tanter varvas med korta humoristiska texter där tanten som självutnämnd expert guidar oss genom årets olika årstider. Vi får följa henne när hon röjer loss och frossar i tulpaner. och lär ut vanligt vettigt trottoarhyfs. Tanter som firar jul och bär broddar och mamelucker.
  En uppvärdering av den mogna mänskan, visst. Men när får vi en bok som heter Äntligen gubbe!
Det finns många som väntar på en sån.