Han bestämmer sig för att börja skriva dagbok. I nyutkomna "Vinterdagbok" kan man se hur han följer
han livet genom kroppens många förändringar: barndomen och upptäckten
av sex, den nära relationen till mamman, tonårens svettiga erfarenheter, lusten till skrivandet och sorgen efter pappans död.Han skriver om alla de hus och lägenheter han bott i - kanske lite överflödigt.Han minns kärleken till sin första fru och son, och återupplever den bilolycka som nästan kostade hans nuvarande fru och dotter livet. När mamman dör blir han till sist tvungen att ta itu med sin egen dödsångest, panikattackerna som tar över både kropp och hjärna.
Paul Auster skriver i en ganska ovanlig du-form om åldrandet och kroppen, var den har varit och vad den har varit med om och vad den är idag.Och så upptäcker jag att Auster och jag har samma födelseår, jag som alltid trott att han varit en hel del yngre.
Som man kan bedra sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar