I "lurad av laxen" synar hon en rad påståenden om mat och miljö och hur vi luras att tro att vi väljer miljövänliga alternativ. Som bränslet till etanolbilar - som ska vara miljövänliga. Men i Brasilen hugger man ner regnskogar för att odla sockerrör - som ger etanol. Och för att odla soja, billig mat för kreatur och människor, huggs ytterligare skogar ner.Och i debatten om kornas vara eller icke vara så glömmer man att utan betande kor gror ängar och hagar igen och barrskogen breder ut sig. Ät vi beredda på det?
Och hur miljövänligt man än handlar så är det inte miljömässigt försvarbart att kasta ätbar mat bara för att man inte vet vad man ska göra med kokt potatis eller ris som blivit över. I nyhjälplöshetens tid har människor glömt att lära sig basfakta om mat och matlagning. I stället glor man på tjusiga matprogram i tv och där lagas inte mat på rester, nej. Därför tror många att mat som blir över ska kastas.
En uppfriskande och arg liten bok, perfekt start på det nya året.
Marit Paulsen må vara orädd - men ibland har hon fel så det tjongar om det. Man hugger inte ned några som helst regnskogar för att odla socker till etanol - sockerrör trivs inte alls på regnskogsmark. Man hugger heller inte ned regnskog för att odla soja - det går bara att odla soja ett par år efter en avverkning. Den enkla sanningen är att man hugger ned skog för att någon vill köpa virket.
SvaraRaderaFör övrigt har avverkningen av Amazonas minskat med 75 % de senaste 15 åren (samtidigt som etanolproduktionen i Brasilien fördubblats)- dvs inom kort är avverkningen inom hållbara gränser.
Du har fel om sockerrörets odlingsområde.
RaderaDen växer bäst i varma, fuktiga klimat där det finns kraftig nederbörd följt av en torr säsong. De största producenterna av sockerrör och färdigt socker är Brasilien (20 %), Indien (16 %) och Europeiska Unionen (11 %). Ungefär 75 % av allt socker kommer från sockerrör, medan resterande del kommer från sockerbetor.
I Forskning och Framsteg skriver man bland annat så här om etanol & miljö:
SvaraRadera– All biomassaproduktion blir till slut en fråga om tillgång på mark, säger Hans Egnéus.
Att flytta produktionen till soligare länder, där den kan ske effektivare, är inte heller någon lösning. Även där skulle det gå åt enorma arealer – för att driva Europas bilar behövs omkring tio gånger den odlingsyta som används i Brasilien i dag. Om Brasilien åtog sig detta skulle man behöva hugga ner regnskog, och i andra länder kan det röra sig om odlingar som annars kunde ge mat. Ytan för att förse en enda bil med etanol kan ge mat åt sju personer.
– Med en ökande befolkning kommer det att bli enormt svårt att producera etanol i tropikerna. Åtminstone om etanolproduktionen inte blir så lönande att den kan användas för att komma ur fattigdom, samtidigt som det går att köpa livsmedel från något annat område, säger Hans Egnéus.
I och med att odlingsytor är en begränsande resurs blir det extra viktigt att använda dem på bästa sätt. Och här ligger det största problemet med etanol.