Efter fjärde världskriget

Maja Lundgren, som fick så mycket skäll och förklarades galen efter romanen "Myggor och tigrar", en roman som 2007 satte fingret på vad som i fjol blev Metoo, är tillbaka med en skruvad framtidsberättelse, präglad av humor och berättarglädje."Den skenande planeten" heter den och går i Science fiction stil.
   Jorden har nyligen genomlevt det fjärde världskriget och upprättat en skakig fred. Från den idylliska planeten Zarmina, som en gång koloniserades av jordbor i exil, kommer sändebudet Ki för att hålla ett fredstal.
    Hon lider svårt av spacelag och förstår inte riktigt vad som sker på Jorden. Vad betyder den överstrukna femman hon ser överallt? Varför pratar hennes ledsagare för sig själv? Och vad har egentligen hänt med Adil och Jingfei, hjältarna som såg till att kriget tog slut?
    En egensinnig berättelse som kan läsas på många sätt. Och det är ju författarens signum, att hon vill störa läsarnas hjärnor och få dem att börja tänka i "tänk om" banor.

På Napoleons ö

   Det är inte ofta man kan läsa om nutidens Korsika - Napoleons ö - i romaner så debutanten Emma Piazza  "Huset på Cap Corse" är ett ovanligt nytillskott. Författaren bor i Barcelona, pappa är korsikan och mamma från Italien. En riktig medelhavsmix alltså.
   Boken börjar med att Teresa ärver ett hus på sin barndomsö Korsika och återvänder dit för första gången på länge. Hon är konstnär och ser en chans till ett mer stabilt liv för barnet hon väntar. Men hon tas inte emot med öppna armar av släkten. Tvärtom hamnar hon mitt i en kokande gryta av konflikter, svek och familjehemligheter.
    Alla verkar känna Teresa, men själv känner hon ingen. Av den kusliga stämningen framgår det att hon levt i en lögn och att ingen  riktigt går att lita på. Likt ett antikt drama är släkthistorien fylld av förbjuden kärlek, arvstvister och blodig hämnd. Frågan är hur hon ska ta sig levande från ön.
   "Huset på Cap Corse" är ett förtätat och spännande relationsdrama i Hitchcocks anda om en ung kvinna som nästan går under när hon söker sin egen historia.

Om tingens makt

   Ruth Hogans debutroman "Räddaren av förlorade ting" har blivit en stor succé.  En feelgood-roman om kärlek och vänskap som gick från att vara en snackis till att bli en stor läsar- och försäljningssuccé i Storbritannien.
     En gång var Anthony Peardew en hyllad författare, men på ålderns höst vårdar han främst sin samling av förlorade ting: minnesbitar av andra människors liv. Det är saker som han under många, långa år har tagit hand om, för att gottgöra för ett löfte han en gång bröt.
    När han inser att tiden håller på att springa ifrån honom lämnar han över sitt hus och alla de omhändertagna skatter till sin assistent Laura - den enda person han litar på kan överta ansvaret att återförena dessa ting med deras rättmätiga ägare.
   Men de förlorade tingens vårdares sista önskan visar sig ha många oförutsägbara återverkningar på  Laura och hennes närmaste. Det i sin tur leder till en rad slumpmässiga och lyckosamma möten. En roman med ett persongalleri man fäster sig vid.

När det oväntade sker

   Anna Jansson är verkligen en mycket flitig författare som håller tre bokserier i gång. Dels deckarna med Maria Waern i huvudrollen, en deckarserier för barn och dessutom feel good- serien om frissan Angelika i Visby. Strongt!
   Fjärde delen i serien om Angelika har kommit nu, "En otippad kärlekshistoria" heter den.
    Det är bra om man kan göra något med sin ilska i stället för att behärska den, brukade gammelmormor Amalia säga. Visdomsord som frisörskan Angelika Lagermark på Salong d'Amour tagit med sig på sin livsväg.
     Medan hon hjälper sina kunder att hitta kärleken knakar hennes egen relation med taxichauffören Magnus allt mer i fogarna. Stanna eller gå? Det är den eviga frågan. Det blir dessutom åtskilliga turer till tippen när Angelika hjälper sin syster att röja ur ett hus som ska säljas. Till återvinningsstationen kommer både vardagskunder och de som står mitt uppe i livets stora skiften: dödsfall, skilsmässa, flytta ihop och flytta isär. Ett eldorado för en relationscoach. Livet går på högvarv men mitt i detta tumult upptäcker Angelika en knöl i bröstet.
   Det här är en bok om när mattan rycks undan i vardagen och om att hitta fotfästet i tillvaron igen när den helt har ställts på ända. Vilket ju händer när sjukdom drabbar oss.

Liv och tidning

I augusti 1980 skickade Hufvudstadsbladet Staffan Bruun till Polen för att rapportera från strejkerna i Gdansk. 35 år senare, i augusti 2015 reste Bruun till Grekland för att rapportera om flyktingkrisen. Mellan de båda utryckningarna ryms 36 år på HBL. En tid då tidningsbranschen förändrades totalt.
    Om detta skriver Staffan Bruun i memoarboken "Mitt liv på HBL". Om livet som reporter förstås, om nyheter, historiska händelser, märkliga människoöden och den dagliga lunken i tidningshuset på Mannerheimvägen 18 . Men även om boken är en stor kärleksförklaring till Hufvudstadsbladet och till yrket förmörkas bilden av den sista tiden i huset med stora nedskärningar på redaktionen. DEvisen som styrde var: Ut med nyheterna! (!!!)

   Ägaren Konstsamfundet valde att möta den digitala utmaningen med en nedmontering av Hufvudstadsbladet som rikstidning för hela Svenskfinland.Det var ett ödesdigert felbeslut, skriver Bruun i en svidande uppgörelse med dem som hade makten att bestämma om tidningen.
   Man kan inte annat än skaka på huvudet åt alla dåraktiga beslut. Varken läsare eller annonsörer ville ha tidning på nätet och papperstidningen var och är den tidningsform som ger inkomster. Ändå lät man Konstsamfundet driva en tes om tidningar utan att den på minsta sätt var förankrad i verkligheten. Ett beslut som gav miljonförluster.
   Den historia som Bruun berättar inifrån tidningshuset överträffar vilken roman som helst och bevisar att verkligheten alltid överträffar dikten.

Svengelska oskick

Är engelskans ökade närvaro i svenska språket en naturlig utveckling, och alla försök att ifrågasätta den ett uttryck för främlingsfientlighet? Eller finns det goda skäl att göra motstånd?
   Författaren Birgit Häggkvist har goda skäl för motstånd och ett antal exempel från framför allt press och radio, som hon anför i "Välkomna och Please Come In" .
      Med skarpsinne och humor går hon i polemik mot dem som vill nedgradera och onödigförklara svenskan, som vill hävda att den är mindre exakt, häftig, sammansatt än det språk vi älskar att citera, helst vill leva i men samtidigt är märkvärdigt dåliga på att använda till fullo: engelskan.
   Många dråpliga exempel visar hur fånigt det blir när man, helt i onödan, smyger in engelska lånord fast vi har adekvata svenska ord. Varför säga : vi är väldigt committade i det" när man kan säga "vi är mycket engagerade"? Eller att man använder det amerikanska "under cover" när man kunde använda det eleganta ordet täckmantel Listan på exempel kan bli hur lång som helst. De som är språkintresserade får en liten högtidsstund, garanterat.

Vem skipar rättvisa?

"Domaren" av Dag Öhrlund är första delen i en serie där man får följa Suzanne Eriks och hennes väninna Jessica då de skipar rättvisa - efter lagar de själva skapar. Öhrlund,  tidigare mest känd för böckerna om psykopaten Christopher Silfverbielke, har också skrivit fyra kriminalromaner om den buttre och tjurige kommissarien Ewert Truut. Nu är det dags för en annan udda huvudperson.
    Suzanne Eriks är respekterad domare i tingsrätten men få vet att hon också är psykopat. Suzanne skipar dödlig rättvisa mot en kvinna som förskingrat miljoner från en organisation som hjälper svältande barn i världen. Hennes vän Jessica är präst, en trasig själ som dämpar sin ångest med mat och alkohol. När mannen som en gång kränkte och utnyttjade henne utnämns till professor och hyllas, bestämmer sig Jessica för att hämnas.
    Väninnorna börjar snabbt misstänka varandra och snart avslöjas sanningar över ett middagsbord, vilket blir början på ett skrämmande samarbete. För Suzanne och Jessica bestämmer sig för att tillsammans städa upp bland onda människor som världen inte behöver. ..