Åter till Säbyholm

Vet inte vad det är som gör Carin Hjulströms romaner så behagliga att läsa. Hög igenkänningsfaktor, jo, lagom drag i intrigen och en del oförutsebara händelser. Som här, en varg på galoppbanan vid Mälaren!

I den fristående tredje delen i cosy crime-serien Säbyholms gröna fingrar, "Ett lik för4 mycket", drabbas trakten av ett märkligt försvinnande. En trettioårig kvinna i militärkläder passerar plantskolan just som skådespelerskan Siri Ehrensvärd hämtar tidningen och de byter några ord. Därefter tycks den före detta elitsoldaten Maria Storm gå upp i rök. Polisen Olle Magnusson tar hjälp av Missing People för att söka igenom skogarna samtidigt som en varg rivit får i området.Och så pratar folk om en märklig jättestor hund som verkar fjärrstyrd av visselpipa. Mystiken tätnar över det grönskande Säbyholm. Björn tar med sig Anton och Cecilia på galopptävlingar och efter stor dramatik köper han, till Cecilias stora lycka, loss en svårhanterlig hingst som annars skulle gå till slakt. Anton inser att om han ska kunna vinna Cecilias kärlek måste han komma över sin rädsla för de oförutsägbara djuren.Men märkligare saker har kanske hänt. Det var med saknad jag insåg att jag läst ut boken, nu är det långt till nästa....

Till Svarta havet

Nej, det är ingen ny bok jag plockar fram idag men den skotske journalisten och historikern Neal Aschersons bok Svarta havet, som utsågs till bästa historiebok 1996. Och trots att det hänt en del så är boken gångbar för baskunskap om detta ganska okända hav. I tusentals år har Svarta havet varit den stora gränslinjen mellan Europa och de asiatiska stepperna. Vid dessa

stränder har många olika folk mötts och blandats, de grekiska kolonisatörerna och de skytiska nomaderna för att ta ett exempel. Men här finns också katzarer, goter, mongoler, tatarer och turkar. Ascherson letar fram arkeologiska lämningar efter glömda riken men han är också på plats när nutida välden agerar i området, som Sövjetunionens framstötar på 1990-talet. Och än idag ser vi hur Ryssland försöker tillskansa sig strandlinjen vid Svarta havet, kosta vad det kosta vill. Asacherson är bra på attlyfta fram udda historier ur det förflutna och sådana som påverkat utvecklingen mer än man förstod när de inträffade. Men en av de tydliga linjerna i boken är skildringen av mötet mellan nomaderna och de bofasta och hur detta påverkade Europas utveckling och våra föreställningar om vad Europa är.Hans tankar om hur historien kan missbrukas är skrämmande aktuell när man ser hur förfalskad historia lyfts fram och blir ett politiskt verktyg. Lars G Larsson översatte boken till svenska och Ordfront förlag gav ut den.

Intressant dubbelbiografi

"Parallella liv" av professor Lars Lönnroth är en personligt skriven dubbelbiografi om författarna Sven Delblanc och P.O. Enquist. Både författarna och Lönnroth studerade i Lund och kände och kände till varandra. Båda förfatarna växte upp i traditionsbundna hem på landsbygden, den ene som bondson i Sörmland, den andre som son till

en väckelsekristen lärarinna i Västerbotten. På 50-talet tog de studenten som den förste i familjen och reste till Uppsala för att studera litteratur. Där umgicks de i litterära kretsar och fick under 60-talet sina genombrott som romanförfattare, och senare som dramatiker och opinionsbildare. De tog båda intryck av samma rörelser i tiden men reagerade mycket olika som diktare och kulturdebattörer där Enqvist positionerade sig rätt långt ut på vänsterkanten meda Delblanc var mer flyktig i fråga om politik. Han hade också lätt för att skriva satiriskt och burleskt om samtiden, vilket inte uppskattades av alla. Just därför är det intressanta att jämföra dem. Lars Lönnroth skildrar här två av 1900-talets mest betydande svenska författarskap - ingen av dem valdes in i Svenska akademien ! - och samtidigt sina egna minnen av författarna och den tid de levde i. En av dubbelbiografins stora förtjänster är att den stimulerar till omläsnin. Det känns som längsen när jag läste Hedebysviten eller sviten om Samuels döttrar. Det ska det bli ändring på till sommaren!

Mat och för mycket dryck

"Den glömda kokboken" av Christoffer Holst är en feelgoodroman om familjehemligheter och nya chanser men också om den bedrägliga alkoholism som kan döljas under en fin yta. Och precis vem som helst kan vara alkis, den

lyckade mäklaren och den snygga influencern. Det är bra att problematiken blir belyst ur det här mer lättsamma perspektivet så det inte blir en stor moralkaka.Holst ha skrivit ett antal feelgood-romaner tidigare, som sviten om Cilla Storm på Bullholmen, men här står en kille i centrum. Det är Max Nyström, som är en hyllad restaurangkritiker, men ingen vet att han fått sparken från tidningen han jobbar på, och dessutom tvingats flytta in i sin mosters ateljé.Många sena nätter och många missade deadlines har tagit honom dit. Men Max har ju inte problem, nej då. Max nyfikenhet väcks när han hittar en gammal receptsamling i ateljéns bokhylla, skriven av hans egen mamma. Hon som försvann spårlöst för över trettio år sedan. I slutet av 80-talet lämnar unga Kicki Nyström Västervik för storstaden. Hon har fått jobb på krogen Lilla Champen, och njuter av att vara en del av storstadens vimmel. Men underbart är kort, och livet tar snart en helt oväntad vändning. Samtidigt som Max börjar söka efter sin försvunna mamma lär han känna den polska servitrisen Olga. Tillsammans börjar de nysta i mysteriet, men vägen till sanningen blir både snårig och känslosam och på inget vis självklar.

Kungligt snokande

”En hund begraven” är den andra boken i den finurliga deckarserien ”Drottningens detektivbyrå” av S.J. Bennett med platinadrottningen Elizabeth II i huvudrollen. Folkomröstning om Brexit har delat landet och det sista drottningen behöver är fler problem på sitt bord. Men när en oljemålning föreställande den kungliga yachten, Brittania som hon fått som en gåva på 60-talet oväntat dyker

upp på en utställning börjar hon ana oråd.Hon vet mycket väl att störningar i det lilla ofta är tecken på större störningar, och hon har rätt. När en kropp kort därefter hittas vid slottets pool finner sig drottningen återigen i mitten av en mordutredning. Med biträdande privatsekreterare Rozie Oshodi vid sin sida tar hon sig an fallet – fast besluten att lösa gåtan innan mördaren slår till igen. Det blir en vindlande färd i tiden och för Rozies del en färd i de underjordiska gångarna under Buckingham Palace, och de har varit nyttiga för den liga son i åratal plundrat slottet på föremål. Några försvunna 1600-talsmålningar är ett viktigt spår i härvan. Deckargåtan är mycket säkrare tecknad här än i debuten "Windsorknuten", tempot är högre och trovärdigheten större. Och som grädde på moset får man inblickar i det kungliga familjelivet som nästan känns autentiska. Och hundarna, drottningens corgisar, är förstås med och tassar genom gemaken.

På en tropisk ö

Martial och Liliane Bellion njuter av sin semester på Île de la Réunion tillsammans med si sexåriga dotter.

Slappande, palmer, sol. En perfekt cocktail. Men drömmen tar slut. Det är upptakten till fransmannen Michel Bussis spänningsroman "Se dig aldrig om". När Liane försvinner från hotellet blir hennes make, Martial, den självklare syndabocken. I synnerhet som hotellrummet är fult av blodfläckar och en av de anställda säger sig ha sett Martial utanför rummet. Skräckslagen, utan att veta hur han ska bevisa sin oskuld, flyr han med parets 6-åriga dotter. För polisen blir detta samma sak som ett erkännande.En skallgång tar vid och hela ön blir genomsökt. Men är polisen inne på rätt spår eller gör man det enkelt för sig? En både listig och skicklig författare som väver välgjorda intriger till sista sidan.Så även här.

Dansk deckardrottning

Det är så lätt att köra i gamla hjulspår också när det gäller böcker. I fråga om deckare lyfts ofta svenska och norska böcker fram medan vi sällan hör om danskarna, som också är mycket bra. Gretelse Holm har jag skrivit om men inte så många fler. Som Sara Blaedel, som kallas Danmarks deckardrottning. Hennes "Dödsstigen", som kom

2014, är ett bra bevis på att hon förtjänar titeln. Det är hennes åttonde bok om brottsutredarn Louise Rick och den är ruggigt välskriven. Det börjar när kriminalinspektör Louise Rick efter tre veckors sjukskrivning återvänder till avdelningen för efterlysta personer och det dröjer inte länge förrän hon kastas in i ett nytt fall. Det rör sig om en femtonårig pojke från Hvalsø som varit spårlöst försvunnen i två veckor. Ärendet tycks till en början tämligen okomplicerat, men när sökandet efter pojken leder till att man hittar liken efter tre unga kvinnor tar utredningen en ny och betydligt allvarligare vändning. Hvalsø, där Louise själv växt upp, har sedan länge varit ett fäste för en kvardröjande asakult och mycket tyder nu på att någon har gjutit liv i den gamla trons blodiga ritualer, där unga kvinnor från traktens flickhem offrades för att blidka gudarna. Dödsstigen, vägen mellan flickhemmet och offerplatsen, är åter i bruk. Vistelsen i hemtrakten ger också Louise en chans att gå till botten med vad som egentligen hände då hennes ungdomskärlek Klaus tog livet av sig för många år sedan. Hon har alltid utgått från att det var så det gick till, men i ljuset av de minnen som nu väcks till liv inom henne börjar en alternativ förklaring sakta ta form. Det är en skrämmande och andlöst spännande berättelse som tar form.