Med verklighetsbakgrund

 Clare Mackintosh debutroman, "Jag lät dig gå", finns nu också som pocket på svenska. Hon arbetade i tolv år som polis innan hon lämnade yrket 2011 för att arbeta som frilansjournalist. Idag skriver hon på heltid. Jag lät dig gå bygger på ett fall som hon tidigare arbetade med som polis. Den här boken är en mix av polisroman och feel good av det mollstämda slaget.
     Allt börjar då femårige Jacob och hans mamma är på väg hemåt en mörk och blöt novemberkväll. De har bara en kort bit kvar att gå när han plötsligt släpper taget om hennes hand och springer ut i gatan. Samtidigt kommer en bil körande i rasande fart och Jacob hinner inte undan. Föraren smiter och kvar på gatan ligger den döde pojken. Över honom hukar sig hans svårt chockade mamma. Hela hennes liv har krossats i ett ögonblick.
   Fallet hamnar på polisinspektör Ray Stevens bord. Han har inga ledtrådar men är fast besluten att hitta den skyldige, och är beredd att riskera allt för att skipa rättvisa åt en kvinna som drabbats av varje förälders värsta mardröm.
    För Jenna är det omöjligt att fortsätta leva i hemstaden Bristol hennes liv är ödelagt. Det enda hon vill är att lämna allt bakom sig och börja på nytt. Jenna flyttar till en liten by i Wales. Hon försöker desperat glömma sitt förflutna men jagas av minnena. Byns invånare undrar förstås vem hon är och varför hon sökt sig just dit. Men Jenna håller alla på avstånd, släpper ingen in på livet.
Medan polisen arbetar börjar Jenna långsamt tro på en framtid. Det förflutna kommer obönhörligt ifatt henne och dess konsekvenser blir förödande.

Flyktingar och rotfasta

Debutanten Dörte Hansen stod för Tysklands största litterära sensation 2015. Hennes roman "Körsbärslandet" (Altes land) blev årets mest sålda bok och tog både läsare och kritiker med storm.
Dörte Hansen är född 1964 i Husum och lärde sig först i grundskolan att det fanns andra språk i världen förutom plattyskan. Hennes entusiasm visste inga gränser och ledde till studier i främmande språk som galliska, finska och baskiska (!) vilket så småningom blev en doktorsexamen i lingvistik. Sen bytte hon bana och blev journalist, jobbade några år som redaktör på NDR (Norddeutscher Rundfunk) och arbetar i dag som författare. Hon bor i Hamburgtrakten och Körsbärslandet är hennes första roman.
   Med torr humor, vass blick och träffsäkra formuleringar väver hon en historia som utspelar sig i det natursköna och pittoreska Olland, söder om Hamburg. Här kantas flodstränderna av fruktträd och stora korsvirkeshus, plattyskan regerar och traditionerna väger tungt. Och här utspelar sig en historia som kryper in under huden på läsaren och stannar kvar länge.
    I över sextio år har Vera Eckhoff bott i Olland. Hon är ett flyktingbarn från Ostpreussen som aldrig riktigt landat. I hela sitt liv har hon känt sig som en främling i byn, tills det en dag återigen står två flyktingar utanför dörren: Veras systerdotter Anne och hennes lille son Leon. Anne har flytt från det närliggande Hamburg-Ottensen, där pretentiösa, perfekta föräldrar bär runt på sina barn som om de var prispokaler. Och där hennes man älskar en annan.
    Hansen flätar skickligt ihop de mörka och ljusa sidorna av livet. I botten på berättelsen ligger en nattsvart flykt undan krig och en skildring av den rotlösa sorg man som flykting bär med sig resten av livet. Men här finns lika många ljusa trådar som lyser upp berättelsen och lockar till skratt. Inte minst i författarens sätt att berätta sin historia. Med knastertorr humor skildrar hon egensinniga, kantiga karaktärer. Hon målar upp komiska krockar när oförstående stadsbor möter motsträviga bönder och hon dissekerar humoristiskt Hamburgs hipsterföräldrar.
  Ni som rynkar på näsan åt tysk litteratur kan låta bli med det för den här romanen som är underbar.

Årets första gröna

  Årets första trädgårdsbok, kanske ett vårtecken denna snöslaskiga dag.
    Det är en egensinnig trädgårdsbok som Göran Greider skrivit; "I trädgården hörs andra ekon" och han tar läsaren med ut i sin både vildvuxna och formmedvetna trädgård bid Västerdalälven. En trädgård han odlat i 15 års tid. En trädgård som hör samman med den omgivande naturen, med människor som odlat före oss och med dem som ska komma efter.
   Hur kan vi avläsa samhället genom trädgården? Hur speglar en underskön dahlia imperialismens historia? Det är frågor som det politiska djuret Greider, han är chefredaktör för Dala-Demokraten, ställer men han resonerar också om hur vår moderna trädgård uppstått. Här finns också råd, tips och inspiration för alla trädgårdsälskare. Men det han påminner oss mest om i sin rikt illustrerade bok, bilderna har han tagit själv, är att vi måste lära oss uppskatta det vackra inte minst i vinterns trädgårdar.
   I trädgården hörs andra ekon är en bok full av blommor, politik, poesi och till och med Göran Greiders recept på syrensaft. Dessutom avslöjar han vad en skräckfilm som »Världsrymden anfaller« eller sångaren Van Morrison har med trädgård att göra.
   Kanske det är dags att bjuda in Greider till Åland för att tala om trädgård?

Emma återuppstår

 Sofie Sarenbrandt är ett intressant namn på den svenska deckarparnassen. Hon har hamnat lite i skuggan av de traditionella namnen men med sin nyaste deckare, den sjunde som handlar om polisen Emma Sköld, visar hon lejonklon. Hon får till och med en förhärdad deckarfreak att tro på en återuppstånden
hjältinna och det är ett gott betyg åt författarens talang för intrig.
  "Tiggaren" tar vid där "Avdelning 73" slutar. Det är en skrämmande aktuell och spännande roman om maktövergrepp på samhällets mest utsatta.  Flera tiggare dödas i Stockholm. Men det som vid första anblicken verkar vara en psykopatisk seriemördare, visar sig snart vara del av en kallt beräknad plan på strukturell nivå. Skildringen av de rumänska tiggarnas utsatthet är verklighetsnära liksom berättelsen om hur de lockas ut på tiggarstråt med falska löften. Men det finns alltid ett pris att betala och för några blir det högt, mycket högt.
   Det är verkligen hög tid att Sarenbrandt får den uppmärksamhet hon förtjänar.

Norrländskt drama

Något hände i Ringarkläppen en septembermorgon för sexton år sedan - något som kom att förändra en familjs liv för evigt. Det är vid den punkten Therese Söderlinds debutroman "Norrlands svårmod" börjar. Boken kom 2010 och har underrubriken "Romanen om ett försvinnande".
   Det handlar om Anna, som växer upp i en stökig men kärleksfull omgivning med mor, far och två äldre bröder. Men i samband med en älgjakt försvinner brodern Charlie spårlöst, vilket blir den utlösande faktorn för familjens sönderfall. Den sjuåriga Anna blir ensam kvar när marken rämnar. Hon är lillasystern som tvingas bli storasyster i en ny familj. Under uppväxten hanterar hon minnena från Ringarkläppen och sin begynnande sexualitet på sitt eget sätt. Det här är ett familjedrama i norrländsk tappning. På ytan är livet det vanliga  medan livslögnerna, sveket och passionen styr mot avgrunden.
   Anna hinner bli ung kvinna innan allt kommer ikapp henne. Det förflutna har då blivit ett garn som omgivningen rycker och nystar i tills det kommer upp så oväntade och skrämmande saker att det inte längre går att gömma sig.
   Söderlind visar i debutromanen att hon är en skarp skildrare av dramer i det tysta. Något som bekräftades i hennes andra roman, "Vägen till Bålberget" om häxprocessernas tid.

Mödrar till döttrar

Det var 1700-talsskalden Anna-Maria Lenngren som skrev dikten "Brev till min kära dotter om jag hade någon". I fru Lenngrens - hon kallades så - spår går nu ett antal moderna kvinnor. Bland de medverkande i "Brev till min dotter" finns Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Martina Montelius, Märta Tikkanen, Katarina Mazetti, Maxida Märak, Carolina Neurath och Alexandra Pascalidou. Elcim Yilmaz är redaktör för boken.
   Texternas ton är allvarlig, man vill hitta viktiga områden där de äldres livserfarenhet, kanske, är viktig. Hur delar vi med oss av vår livserfarenhet till våra barn? Hur berättar vi för våra döttrar om de misstag vi gjort? Saker vi skäms över, som vi ångrar. Lika svårt kan det vara att prata om det vi är stolta över. Höjdpunkter i livet, smarta val vi gjort, klokskap vi samlat på oss. Det kan vara besvärligt att hitta det rätta tillfället för sådana samtal.
   Antologin är tänkt att vara en inspirationskälla som belyser den starka men också svåra relationen mellan kvinnor som spänner över generationerna. Några av nutidens  absolut bästa skribenter har tillsammans skapat en spännande och stolt samling texter, skrivna av mödrar till döttrar. Själv sätter jag Märta Tikkanens dikt högt. Den avslutar antologin. Ett av hennes råd delar jag vidare:

"Låt bli att hitta ursäkter för alla andra
Bara för dig själv
När din förnumstighet sedan blir outhärdlig också för dej
Knip käft
Tills du igen kan klara ljudet av din egen röst"

Underbart om livets gång

Bästsäljande författaren Martin Widmark, välkänd också av åländska barn, har med sina böcker om LasseMaja och Nelly Rapp cementerat sin plats som en av barnens favoritförfattare i svensk litteratur. Med "Huset som vaknade" återvänder han till att skriva för de lite mindre barnen och för illustrationerna står den polska illustratören, Emilia Dziubak. 
  Fast jag för min del tycker att det här är en allåldersbok som handlar om hur man, om man får en liten knuff, kan komma över den stora ensamheten och saknaden. Plötsligt kan man se solen och känna dofterna igen.
   Det handlar om gubben Larson och som vanligt har han gått igenom huset och släckt ner rum för rum och dröjt sig kvar för att minnas sin fru och barn och deras liv i det gamla huset. Då knackar det plötsligt på dörren! En liten pojke med en mystisk kruka står utanför och han vill att Larson ska ta hand om den. Men inte kan väl han, gubben Larson, ta hand om ett alldeles nysått frö? Och inte har han tid heller!
   Jag älskade den här boken, inte minst för Emilia Dziubaks poetiska bilder som man kan titta på länge. Så gör er själva en tjänst, läs den här boken och inse att ett litet frö kan förändra världen!