I myternas rike

Historikern Dick Harrison varvar med sakkunskap det viktiga källkritiska perspektivet med

roande kuriosa i serien Världens dramatiska historia.I delen "Atlantis och andra myter" får man en rundvandring inte bara i Atlantis mytiska hisoria men också i grekiska myter och romersk historia såväl som en genomgång av Shakespeares historiska gestalter, och de är inte så historiska.Här blir man också upplyst om vampyrer, UFO:n och den beryktade Bermudatriangeln. Legenden berättar om hur världens mäktigaste örike, Atlantis, drabbades av en fruktansvärd katastrof. Den välbärgade befolkningens syndfulla leverne ådrog sig gudarnas vrede och ön sjönk i havet, för evigt förpassad till myternas universum. Under nästan tvåtusen år har den ena halsbrytande teorin efter den andra presenterats om var Atlantis kan ha legat.Vad myterna om Atlantis visar mer än något annat är hur gränslös den mänskliga fantasin är. Ända sedan biblisk tid har, oftast helt uppdiktade historier, omvandlats från sagor till myter och från myter till legender.

Kettu i Nya världen

Katja Kettu, född 1978, har gett ut fem romaner och "Rose är borta" är den treje som översätts till svenska.Tidigare har hon hållit sig till historisk tid, tiden för andra världskriget och vad det gjorde med människor. Men i den här romanen är det nutid, nästan.

Ettu inser att Rose är förvunnen från deras hem i Minnesota. Hos polisen får han än en gång veta att det är fyrtio år sedan hans hustru försvann. När parets dotter återvänder är pappan svårt sjuk men har börjat minnas. Bit för bit fogar hon ihop bitarna till berättelsen om Rose och Ettu men också till sin egen historia med rötter hos finska immigranter och amerikansk ursprungsbefolkning. Katja Kettu skriver om nutida ättlingar till de finska nybyggarna och stammen ojibwaerna på reservaten, delvis inspirerad av sin egen släkthistoria. I romanens centrum finns den medelålders ”findianen” Lempi: hennes far Ettu är andra generationens finländare, modern Rose ojibwa. Lempi, som bor på en kristen institution som bedriver psykiatrisk öppenvård, får plötsligt ett telefonsamtal från sheriffen på reservatet där hon vuxit upp. Hennes far säger sig plötsligt minnas detaljer kring hennes mors gåtfulla försvinnande. För Rose blir resan tillbaka till reservatet ett undersökande av både den egna familjehistorien och den egna identiteten. Vem är hon egentligen, hon som är för vit för att räknas som ojibwa, men samtidigt för indiansk för att räknas som vit? Romanen är berättad ur såväl Lempis som hennes mors perspektiv och skildrar den politiska aktivismens 70-tal, då American Indian Movement börjat protestera mot den strukturella rasismen i USA, och en nutid där våld mot kvinnor och rasism fortsätter att prägla livet i reservaten. Det är naturligt för i hela Kettus författarskap går beskrivningen av våld mot kvinnor som en röd tråd.

Stens andra om Åremorden

”Dalskuggan” är andra delen i Viveca Stens nya serie Åremorden.Tidigare förlade hon sin kriminalitet till ön Sandhamn men efter tio böcker i serien kan man förstå att hon vill ha miljöombyte. Det här är en serie där Sten väver samman den storslagna fjällnaturen och starka karaktärer i rafflande mordgåtor. En sak jag inte förstår mig på är bokens titel, "Dalskuggan", som inte säger nåt om innehället.

Det är sportlov i Åre när ett illa tilltygat manslik hittas en bit utanför byn. Offret har inga kända fiender och Årepolisen står rådlös. Hanna Ahlander, som dök upp i "Offermakaren", är kvar på sitt vikariat men hoppas på en fast tjänst. Hennes kollega Daniel Lindskog slits mellan familjen och arbetet. Hans unga fru gör det inte lättare för honom.Hanna och Daniel dras sakta men säkert in i en komplicerad utredning som handlar om att överleva – till varje pris. Samtidigt berättas om en frikyrklig sekt, som fått starkt fäste i de isolerade byarna nära norska gränsen. Den unga Rebecka drömmer om att tjäna Gud som trofast pastorshustru, men hon blir mer och mer utsatt och isolerad. Det som skulle bli ett underbart familjeliv liknar mer och mer en mardröm Ingen tar hennes parti och snart fruktar hon för sitt liv. Förstås löper de här två parallella historierna samman och finalen blir högdramatisk i en rasande storm på fjället.

Stilsäker debut

Rachel Mohlins debutroman "Dungen" handlar om livshemligheter, evig vänskap och om att rikta vreden åt rätt håll för att kunna gå vidare.

Det handlar om Adina, som lever ensam i en stor Stockholmsvåning. Hon kryssar mellan välbetalda uppdrag som talarcoach, vidlyftiga sexuella möten och aggressiv boxning. En årsdag hon vill undvika är i antågande men när det ringer på dörren och hennes barndomsvän Malin står utanför briserar allt. På ett annat tidsplan, nästan trettio år tidigare lever tonåriga Adina i en liten by utanför Nässjö med sin ensamstående mamma. Livet kretsar kring frikyrkoförsamlingen där hierarkin är kvävande och ledarna har all makt. Därför vill Malin bli Guds utvalda och hon tar med sig Adina till den förbjudna Dungen. Men inget går som det är tänkt. Ondskan hinner före och Adinas och Malins liv förändras för all framtid. Mohlin, som nu romandebuterar, är skådespelare och en skicklig imitatör, ett fast inslag i Gommorron världens panel. Hon arbetar också i texten mycket med att återge röster och på så vis skapa karaktärer och det lyckas hon bra med här. En sak som irriterar mig lite, både här och i andra romaner, är att deckargenren tycks smitta av sig och att man känner sig tvungen att lägga in en gammal gåta i handlingen. Inget nytt grepp precis - men alla liv är inte kantade av hemligheter.

Spegel, spegel svara oss!

Vi lever i en tid besatt av fysisk skönhet. Fotografier - hur vi ser ut på bild - har blivit allt viktigare och kommit att uppta allt större plats i vårt medvetande.Med hjälp av av filosofiska och

sociologiska teorier speglar Liv Strömquist i "Inne i spegelsalen" vår tids upptagenhet av att vara snygg och berättar om kvinnor genom historien vars liv styrts av deras yttre. Samtidigt som kvinnlig fysisk skönhet är mer spridd än någonsin, genom miljarder fotografier och selfies, är skönheten hotad, eftersom den stulits av kapitalismen och gjorts till ett konsumtionsobjekt. Vi kommunicerar genom bilder, dejtar genom bilder, följer andras liv och berättar om vårt eget genom bilder. Alla går runt med en kamera i handen. Vi har förvandlats till voyeurer, fast det vi betraktar är oss själva. Sexighet har blivit en diffus form av status. Visst har skönhets kulten exploderat idag men någon ny företeelse är det inte. Gamla Testamentets Rakel, som Josef gifte sig med eftersom hon var vackrare än sin syster. Kejsarinnorna Sissi och Eugénie som tävlade om vem som hade den smalaste midjan och fick hela Europas adelsdamer att följa efter. Snövits mamma som försöker hitta ett sätt att förhålla sig till den fysiska skönhetens förgänglighet. Marilyn Monroe som blev fotograferad naken sex veckor före sin död, Kim Kardashian som fotograferar sig själv och bysten av drottning Nefertiti och som fyller alla som tittar på henne med en känsla av ett gåtfullt begär.

Nummer 13 för Winter

Erik Winter är tillbaka och det var ett tag sedan Åke Edwardson hade någonting nytt att berätta om sin hjälte, den nervige Erik Winter från Göteborg. Måste kolla i hyllan när jag senast

läste om Winter och det var 2013 när "Marconi Park" kom. Sen dess har Winter varit i malpåse. Har förstått att författare varit sjuk och inte orkat ta itu med fabulerandet, för det är tufft. I synnerhet som Edwardson är noga med språket och stilen, skulle inte hafsa fram en bok. Men nu kan man vara glad för att både han och Åsa Larsson är tillbaka på banan igen, det känns betryggande. Nät "Det trettonde fallet" börjar är kriminalkommissarie Erik Winter på väg till Göteborg efter att ha varit hos familjen i Marbella. På planet hem lägger han märke till ett tyst par. I Sverige hamnar han i bilen efter dem. Plötsligt gör parets bil en våldsam gir och kör med fruktansvärd kraft in i klippväggen. Kvinnan i bilen heter Sara Brendner. Samma Sara Brendner som blev trettio år tidigare vittne till det våldsamma mordet på hennes pappa, ett mord som aldrig klarades upp. Det hela utvecklar sig till en gastkramande roman där Winter är i gammal god form.

Makalöst om Evert

"Allt är ett äventyr - en berättelse om Evert Taubes fantastiska liv" Heter en nyutkommen bok av Annika Thor, väletablerad ungdomsförfattare, med bilder av Jakob Wegelius - han med böckerna om apan Sally Jones, ni vet. Det här är en bok som vill berätta om Taube och hans sångskatt för en ny, ungdomlig publik, men den kan naturligtvis avnjutas av läsare i alla åldrar. Själv har jag Taubes sånger bevarade som lyckliga barndomsminnen. Pappa brukade sjunga dem och jag var inte sen att ta efter. Möte i monsunen var oerhört spänande även om jag inte förstod allt, som att "han sköt henne med skepparens karbin". Men det gjorde ingenting, rytmen var fatastisk.Och senare lärde jag mej vad karbin var. Berättelsen om Evert Taube är spännande, dramatisk men också bitvis okänd. När han föddes trodde barnmorskan att han var död, men doktorn upptäckte att det var liv i den lilla kroppen. Sju dagar gammal gjorde han sin första sjöresa till Vinga, där pappan var fyrmästare. Han växte upp på ön, och 17 år gammal rymde han till Stockholm för att bli konstnär. Han fick ett ultimatum av sin pappa – börja i internatskola eller gå till sjöss. Evert valde det senare och fick stoff till ett helt liv av visor och berättelser: romantik och frierier, stormar och fiender, kanalbygge och ritt över Pampas – beväpnad med pistol. Precis såna rövarhistorier som får ungas fantasi att sätta av i sken. Text och bild utgöt en underbar helhet. Wegelius detaljerade teckningar kan mantitta på hur länge som helst och jag måste medge att de var orsaken till att jag skaffade boken. Det här är en bok som bör få hamna i många julklappspaket, tycker jag.