Kettu i Nya världen

Katja Kettu, född 1978, har gett ut fem romaner och "Rose är borta" är den treje som översätts till svenska.Tidigare har hon hållit sig till historisk tid, tiden för andra världskriget och vad det gjorde med människor. Men i den här romanen är det nutid, nästan.

Ettu inser att Rose är förvunnen från deras hem i Minnesota. Hos polisen får han än en gång veta att det är fyrtio år sedan hans hustru försvann. När parets dotter återvänder är pappan svårt sjuk men har börjat minnas. Bit för bit fogar hon ihop bitarna till berättelsen om Rose och Ettu men också till sin egen historia med rötter hos finska immigranter och amerikansk ursprungsbefolkning. Katja Kettu skriver om nutida ättlingar till de finska nybyggarna och stammen ojibwaerna på reservaten, delvis inspirerad av sin egen släkthistoria. I romanens centrum finns den medelålders ”findianen” Lempi: hennes far Ettu är andra generationens finländare, modern Rose ojibwa. Lempi, som bor på en kristen institution som bedriver psykiatrisk öppenvård, får plötsligt ett telefonsamtal från sheriffen på reservatet där hon vuxit upp. Hennes far säger sig plötsligt minnas detaljer kring hennes mors gåtfulla försvinnande. För Rose blir resan tillbaka till reservatet ett undersökande av både den egna familjehistorien och den egna identiteten. Vem är hon egentligen, hon som är för vit för att räknas som ojibwa, men samtidigt för indiansk för att räknas som vit? Romanen är berättad ur såväl Lempis som hennes mors perspektiv och skildrar den politiska aktivismens 70-tal, då American Indian Movement börjat protestera mot den strukturella rasismen i USA, och en nutid där våld mot kvinnor och rasism fortsätter att prägla livet i reservaten. Det är naturligt för i hela Kettus författarskap går beskrivningen av våld mot kvinnor som en röd tråd.