En lysande minnesbok

Vad sker på insidan när en människa drabbas av sjukdom? Jo, man börjar ofta minnas barndomen, i Göran Greiders bok "Barndomsbrunnen - en historia om sjukdom och minne i brutna rader" kommer man

människan mycket nära. Under hösten 2020 åkte han in och ut på sjukhus och kring nyår fick han en cancerdiagnos, blodcancet. Under hela denna tid skrivier, ofta i sjuksängen, och format en historia om sjukdom och minne i brutna rader. Det är som att man känner hans ansträngning att skriva, att hålla sig kort och ta vara på den kraft han har kvar Det är en berättelse där ett liv skärskådas mer självutlämnande och uppriktigt än något tidigare i Greiders skönlitterära verk och texten har en sällsamlyster och bör vara bland det bästa han skrivit under sitt mycket aktiva skrivarliv. "Barndomsbrunnen" är ingen utpräglad eländeshistoria - cancerbehandlingarna är numera fantastiska och de goda prognoserna borde ta bort en del skräck från den laddning som ordet cancer alltid haft. Men den tuffa cellgiftsbehandlingen och ångesten inför all ovisshet är naturigtvis närvarande liksom humorn, de färgstarka minnesbilderna men också en resolut idé om att minne och klasserfarenhet är djupt förbundna med varandra. Existens och politik går hand i hand i en bok som med lätt anslag tar sig igenom svåra upplevelser. Och trots att livet som sjuk är tungt finns här ljusglimtar som när Greider ser fåglar, njuter av sol och blå himmel vid sitt fönster och luktar på vårens blommor. Tänk att få äta ett frasigt wienerbröd eller koka ett ägg eller titta på en utslagen påsklilja eller umgås med sin hund. Boken blir ett ärligt uttryck för tacksamhet över att vara vid liv - gracias a la vida.