Minnen och sjukdom

Niklas Rådström är en av de bästa prosaisterna på svenska, han harskrivit både om den egna barndomen och uppväxten liksom historiska romaner med 1700-talsskimmer. Men i sin nya bok "Som har inget redan hänt" är tonen en annan, helt annan.

När författaren med familj vistades på sin öländska stuga fick han problem med att gå och trodde det var ett anfall av gikt. Men läkaren har ett annat och mycket allvarligt besked, han har en allvarlig akut blodcancersjukdom och flygs omedelbart till Stockholm. Tre dagar senare får han sin första cellgiftsbehandling. I boken berättar han både om en tre år lång leukemibehandling och om sin tidiga uppväxt som ensambarn i en sönderfallande familj på 50- och 60-talet. Det är en gripande och vidöppen bild av livet när verkligheten ställs på sin spets och en reflektion över vad som till sist är viktigt i tillvaron. En berättelse i dödens närhet och samtidigt en livsbejakande skildring fylld av förtrollande ljus och skugga målad med de lätta penseldrag som är Rådströms signum. När han kämpat sig igenom sjukdomens många faser är det dags för en annan fasa att presentera sig: Coronapandemin. "Vi lever och delar ansvaret att sörja för denna vackra och skrämmande värld som är vårt enda hem. Att vår hemhörighet i den inte är självklar har vi genom klimatkriser, miljöförstöring, våldshandlingar och förgörande girighet påmints om allt oftare under senare tid" skriver han. En mycket tänkvärd bok att läsa långsamt.