Camus i ny språkdräkt

Kortromanen "Fallet" av Albert Camus, som kom på svenska 1957 - samma år som Camus fick

Nobelpriset i litteratur - är en mörk historia och liknar till en del "Främnlingen". Den återutges nu på svenska i Jan Stolpes flyhänta översättning. Det är en idéroman om sanning, skuld och dom. Om enskilda handlingar som inte kan göras ogjorda och om det förakt bokens huvudperson könner för sig själv. Parisaren Jean-Baptiste Clamence, en tidigare respekterad advokat och försvarare av fattiga och utstötta, har sökt tillflykt i Amsterdam. På en sliten hamnkrog agerar Clamence sin egen domare och pläderar föraktfullt om sin meningslösa existens. Fallet som det talas om är ett verkligt fall, en kvinna hoppar i Seine från bron Pont Royale. Clement har sett kvinnan stå där men gått förbi och när han hör plasket och skriket låtsas han om ingenting. Han låter bli att läsa tidningarna. Han har inte begått ett brott, om nu inte likgiltighet är ett brott. Men han oroar sig över att andra skulle döma honom om de visst. ”Fallet” räknas vid sidan om ”Främlingen” och ”Pesten” som en av Camus viktigaste romaner. Förordet är skrivet av Augustprisvinnaren Lydia Sandgren.